Österut längs Kolahalvöns sydkust 9 Aug

9 Aug.

Efter 20 minuters körning blev det stopp, Daniels instrumentpanel lös som en julgran. Hans generatorbult hade gått av och den laddade inte mer. Efter en provisorisk reparation med buntband fortsatte vi vår resa österut vi till närmaste by. Där träffade vi en snäll rysk som odlade sina egna grönsaker. Efter lite teckenspråk och efter besök i hans kombinerade uthus och dass hittades ett litet tvåtakts elverk och en fullt fungerande borrmaskin. Dock var borrarna så slöa att vi inte lyckades borra ut bulten. Strax upptäckte vi varför, han använde de som dorn när han försökte få ut den brustna bulten. Efter att vi betalat 200 rubel och en burk Carlsberg var bilen lagad och vi var på rull österut igen. Några skumpiga miI senare nådde vi nästa lilla by, i vanlig ordning med mer än hälften av husen obebodda och de resterande i snarlikt skick – Sneda hus i gammalt grått obehandlat trä i olika storlekar, spruckna fönster och trä tak som kompletterats med tjärpappsbitar här och där för att hålla någorlunda tätt. Tiden verkar ha stått stilla de sista femtio åren – om man bortser från husens föråldring… Vi stannar till vid den ända byggnad som har färg, kyrkan. I entrén står en tant med sjal på huvet och sopar. – Hej! Mycket förvånat hälsar vi på henne. Det visar sig att hon har varit i Norge och jobbat inom kyrkan ett halvår och kunde ”snacke lit Norsk”. Vi blev bjudna på kaffe och flera veckor gammal kaka med mjölk som kunde liknas med sur filmjölk. Vi höll god min och uppskattade upplevelsen.

Körde så långt det bara var möjligt och försökte hitta nånstans där vi kunde korsa floden. Efter att ha sett korna simmat med endast horn och mule över utan och fjärde ryssen visat oss det nu berömda rodd-gesten insåg vi att det inte fanns en båt stor nog för en bil. Vi har inte sett en bensinmack på flera dagar och börjar desperat fråga i byarna. Efter att varenda militärförläggning vägrat sälja diesel till oss hade vi nu tagit oss så långt det var möjligt utan att åka helikopter.

Ute på udden mitt ute i ingenstans låg en liten förfallen by, där en stor ryss som var villig att sälja oss en 20 liters dunk med diesel. Han suckade tungt när han förstod att vi ville ha 100 liter eller mer. Ur hans lilla skjul rullade han fram ett rostigt, buckligt oljefat och slängde upp det på en vedkubbe som om det vore en sandlåde hink. För 3000 rubel slangade han upp drygt 100 liter diesel med en trädgårdsslang. Den var så smutsig att silen i tratten satte igen sig ett flertal gånger under tankningen. Vi passade på att fråga om han visste någonstans där det var möjligt att växla pengar. Han försvann då in i sitt hus och kom ut med en pengabunt för att växla in våra dollar och euros.

Körde längst ut på udden och lagade pasta carbonara på den km långa sandstranden. Under vår jakt efter den perfekta bushcampen och fiskestället vadade vi genom dussintalet djupa vattenhål och lekte som barn i leran med bilarna. Nere vi floden kändes det rätt att spendera natten. Lagade en riktig lyxgryta med fläskfilé, gräddsås och oliver, fisken nappade och efter lite kortspel hägrade sängen.

August 9, 2011 • Posted in: Expedition Kolahalvön, Ryssland 2011

Leave a Reply