En dålig dag med korrupta tjänstemän i Gambia

Vi körde till färjan som skulle ta oss över Gambiafloden, där allt var kaotiskt.
Alla vill ha pengar, för att släppa förbi oss genom bom efetr bom, annars fick man
vackert stå kvar och vänta medans alla andra passerade förbi och rullade mot färjan.
Att de skulle ha betalt i Euro för att bilen var utlandsreggad och i dalasis för person
biljetterna hade vi redan räknat med, men sen ville de även ha betalt för att vi
hade packning i bilen. Suck… Men så länge man får ett kvitto så är det bara att hosta upp.
När vi efter många timmars strul äntligen var på väg ombord på färjan, då kom narkotika
polisen och ville genomsöka bilen. Det hade säkert gott att sticka till dem en slant också
men vi höll god min och lät de rota runt och missade därmed färjan. De sökte igenom vår bil
och “Timon”-bilen utan några anmärkningar. Men sen – Petra hade med sig sömnpiller som de sa
var förbjudna. De märktes lång väg att de bara var ute efter extra pengar i form av en muta.
De gav henne två alternativ: Antingen att bli arresterad i väntan på domstol och med en förmodad
dom på 17 000 € (Trovärdigt va?! =P) eller “Att vi löser det här”, med en 100€ muta. Hon stog på sig och förklarade att hon
hade recept och att det sker på elektroniskt vis i Sverige och hotade med att ringa ambassaden.
Efter ett tag gav de med sig och hon blev satt på fri fot utan muta och vi kunde rulla på nästa färja,
ca 4 timmar senare än det var tänkt. Okej… Körde den sista sträckan på någon mil till den
Senegalesiska gränsen. Där var det dags igen…
En ung kille med kepsen på sned och byxerna halvvägs ner i knäväcken gungade fram till bilen och bad
om att få se passet. Jag krävde givetvis att få se legitimation innan, Jaha – Narkotikapolisen igen.
Han tog med mig in i ett mörkt rum där han förklarade följande:
– Normalt sett så går vi igenom alla bilarna grundligt vilket tar väääldigt lång tid.
– Vi har all tid i världen, säger jag.
– Ni har säkert något ställe som ni vill komma fram till idag och har viktigare saker för er.
Det tar som sagt lång tid. Vi kommer köra in bilarna en och en på bakgården och gå igenom dem.
Misstänker vi att det kan finnas knark i däcken så skär vi sönder dem för att kontrollera.
Vill du så kan vi lösa det här om du betalar.
– Nej, tack. Du är välkommen att söka igenom dem, vi har inte brottom.
Sagt o gjort, vi fick köra in på bakgården och de började gå igenom dem noga. Någon av oss höll
hela tiden koll på dem så de inte planterde något olagligt. Resten av oss började spela kort och
laga middag, mest för att poängtera att vi inte hade brottom. Och nej, de fick inte smaka av vår
perfekt kokade pasta-bolognaise! =P
Vi hade käkat klart lagom tills de var klara med sitt skit. När vi var på väg att hoppa in i bilarna
för att fortsätta rulla så bad en av dem om en tändare – För att tända på en joint!

Nu känns det verkligen skönt med Senegals poliser som glatt vinkar förbi oss.

polis

January 21, 2011 • Posted in: 09 Gambia, Expedition Västafrika 2010-2011

Leave a Reply