Archive for the ‘Expedition Sverige – Östafrika – Sydafrika 2011-2012’ Category
16 Mars, Mozambique
När vi ska handla mat ca 10 mil innan gränsen till Zimbabwe träffar vi en dansk. Det visar sig att han h¨ller på att starta upp ett cykelföretag här i Mocambique. Hans företag i Danmark tillverkar cyklar till bl.a. Ikea. De skeppar ner gamla skrotade cyklar och sätter ihop fullt fungerande här som de säljer till lokalbefolkningen till vettiga priser och de kan även köpa på avbetalning. Passar bra här i Mozambique då det är ont om bilar och finns mer stigar än vägar.
Eftersom gasolen börjar ta slut i våra köp tänkte vi passa på att fylla dem idag medan vi väntar hos honom tänkte vi låta en gasdepå fylla våra tuber. Efter några timmar fick vi dock beskedet att de inte ville fylla våra flaskor eftersom de inte sett sådana flaskor innan. Istället köpte vi en stor tub av dem och hängde upp och ned och fyllde dem själva hos Nils dansken. Nils var verkligen gästvänlig och trevlig vi grillade på kvällen och sov på hans gård.
Tack Nils!
15 Maj, Mozambiqe
Efter ett stopp på bageriet för färskt frukostbröd kör vi norrut. Till en början väldigt fin asfaltsväg som sen blir allt sämre med fler och större potthål.
När vi lagar lunch på en liten grusväg kommer det några kvinnor förbi med deras barn och bjuder hem oss till deras by. De visar runt oss, och pratar glatt på med ett lokalt stamspråk. Med hjälp av teckenspråk och charader förstår vi att de odlar jordnötter som de skördar och skalar för hand och säljer. Vi har roligt med fotografering och bildvisning. De ger oss en Hemköps kasse med jordnötter och vi ger dem pasta.
Vi fortsätter på huvudvägen bland det nu badkarsstora potthålen. Vi bushcampar i ett öde svannlandskap. Spelar spel och har nu lagt upp nya etapper på hemsidan Sverige – Nepal http://www.4x4expedition.se/aventyrsresor/asien.html
13-14 Maj,Mozambique
Strand, dykning, snorkling och beachvolleyboll på schemat.
Sköna dagar!
12 Maj, Mozambique
Det blir grönare och grönare, och allt fler stora palmer. I sann Afrika anda säljer hundratals försäljare längs vägen precis samma frukter utan minsta undantag under många mil. Sen byts det till att alla säljer Pir-Piri och sen en annan grönsak.
Stannar till vid ett litet skjul med några skrotbilar utanför, byn bilverkstad. Här byter vi motorolja på alla bilarna.
Vi tar en “genväg” på en väldigt oanvänd och knappt körbar sandväg ner mot slutdestinationen, Tofo. Här har vi, som utlovat, en riktig paradisstrand. Vi badar med i den väldigt behagligt tempererade Indiska Oceanen, spelar beachvolleyboll och känner inte alls att det inte går nån nöd på oss. Här stannar vi några dagar. =)
11 Maj, Mozambique
Det är fullt av små segelbåtar i vattnet runt fiskebyn. Sandvägen längs kusten går som vågor upp och ner så man nästan blir sjösjuk. Stannar till på en grundskola och hälsar på en stund. Längs huvudvägen passerar vi hundratals små stånds om alla säljer samma sak, jordnötter. Och de öde betonghusen blir fler. Svänger av och följer några hjulspår längs stranden. Vi passerar ett nerlagt hotell. En nerlagd beach resort. En till. Sanden blir lösare och lösare.
Vi kör fast vid ett jätte hotell med stora kommunistsymboler på, också nerlagt sedan länge. Där träffar vi några fiskare som berättar lite. Årtionden av krig ledde till självständigthet från portugiserna 1975 och till kommunsitstyre och gerilla krig till freden 1992. Detta hotellet stängde 1989 tydligen, samtidigt som regeringspartiet (formellt) övergav marxismen och kriget skrämde bort turisterna.
Slut på historialektionen, nu sänker vi däcktrycket ännu mer och kör upp för sanddynan och ut på huvudvägen istället. Bushcampen känns som en botanisk trädgård med massa olika palmer.
10 Maj, Mozambique
Gick runt och kollade på staden bl.a. på en marknad med träskulpturer m.m.
En lugn dag.
De grillades gemensam brak middag på kvällen. Jätte gott, tack!
9 Maj, Moçambique
På morgonen åker vi till Moçambique gräns. Nu åker vi ut ur Southern African Coustom Union, vilket innebär lite mer pappersarbete. Strax innan lunch kom vi igenom. Nu är det tydligt att vi har lämnat de modernare delarna av Afrika. Villorna har blivit hyddor, jeans och skjorta är utbytta mot pastell färger och man bär grejer på huvudet. Köpcentrumen har blivit små marknads stånd. Det kommunala vattnet är istället handpumpade brunnar.
Vi stannar på ett ställe som ser ut som en restaurang med uteservering. I första dörren ser vi en charkdisk i andra dörren en bar och i tredje dörren någon form av databutik. Eftersom vi inte pratar portugisiska tar det en stund att förstå att man väljer köttet i charkdisken som sedan tillagas bakom huset.
När vi närmar oss huvudstaden blir det allt skräpigare men ändå charmigt. Som föredetta bilmekaniker noterar jag en äldre bilpark. Vi lyckades precis knöla in bilarna bakom en mur på ett ganska centralt backpacker ställe. Åker till fiskmarknaden och väljer ut varsin fisk eller skaldjur som den intill liggande restaurangen tillagar. Kvällen avslutades med en liten pub runda.
VÅRT MOZAMBIQUE NUMMER +258842063834
7 – 8 Maj, Kruger, SA
Vilodagar på en camping precis utanför Kruger med slapp och bad vid poolen. Några av oss åkte kväll och nattsafari i parken, såg bland annat en gepard.
Vi köpte solcellspanel för att ladda bilbatterierna när vi står stilla. Blir intressant att se hur bra det funkar. =)
6 Maj, Kruger
I soluppgången åker vi ut i parken och ser krokodiler, zebror, hjortdjur, flodhästar, kameleont och elefanter. Sen händer det grejer, känsliga läsare varnas. Ett sydafrikanskt pucko står och hänger över en stor pytonorm och börjar peta och dra i honom som om det vore en leksak… Flera gånger gör den utfall och hugger mot honom utan att han slutar. Ja, vad ska man säga, den sista idioten är inte född än. Han levde i alla fall fortfarande när vi körde därifrån. Enligt en guide hade han tur då ormarna är mycket stelare på morgonen.
Vi står och fotograferar en elefant på en bro med helt demolerat och snett räcke, gissar att elefanterna har varit där och möblerat om lite. Han går in i gräset. Börjar dra loss gräs. Tar ett kliv till. Då flyger det upp två lejon. Elefanten har nästan klivit på dem. Den ryter till och jagar bort de rädda lejonen innan den återgår till lugnet och måltiden.
Det är action även i vattenhålet längre fram. Krokodilerna har tagit en flodhäst som de sliter i stycken genom att bita tag och rulla runt på klassiskt krokodil vis. En annan flodhäst tycks vara skadad och ligger utslagen i vattenbrynet på andra sidan. Risken är att den blir kvällsmat…
Girafferna har mycket mörkare teckning här vad vi sett tidigare, längre norrut i Afrika. Vi ser en massa babianer, lite gnuer och en hel buffelhjord som passerar mitt framför oss. En större ödla säger också hej. Efter mycket letande i det höga gräset ser vi även skymten av en gepard.
5 Maj, Swaziland – Kruger, SA
Kör genom norra Swaziland in till Sydafrika och Krugerparken. Noshörningarna välkomnade oss ganska direkt, sen en hjord elefanter som gick över vägen precis framför oss, babianer, zebror, bambis, pumbas och enligt Norrlands Henrik en massa renar. Campar på en fullsatt camping i parken.
4 Maj, Manzini, Swaziland
Riverrafting på schemat för de flesta, lugn slappardag för oss andra. Bor på ett backpacker ställe vid Swwazilands största stad Manzini, känns lyxigt med pool.
3 Maj, Swaziland
Bambi med famlij går förbi under frukosten. Potthålsvägen går genom Zulu provinsen till det lilla landet Swaziland.
Nu händer det grejer. Mer liv och rörelse, mindre men fler åkrar och gårdar. Små frukt- och grönsaksstånd byggda som kojor av träpålar med halmtak längs vägarna. De runda hyddorna är tillbaka igen.
Herre-jösses nedförbacke med en höjdskillnad på 1000 meter gör att temperaturen stiger 10 grader till 34 grader. När vi ser den lilla öppningen till floden är lunch platsen given! Kvinnor tvättar kläder och barnen plaskar och leker. Första badet på en vecka känns underbart i det svalkande vattnet.
2 Maj, Östra Sydafrika
Kör genom Drakensbergen. Över de gröna kullarna når bergstopparna molnen. På grusvägarna hamnar vi mitt i en cykeltävling med 400 mountainbike cyklister. Swaziland.
Vi kommer ner på lite lägre höjd, neråt 1000m och temperaturen stiger till svensk högsommar igen och det blir torrare. Vi passerar byar av olika standard, modernt varvat med plåtskjul och nåt enstaka mera charmiga runda hus med halmtak.
Bushcamp i ett torrt bergslandskap bland stora kaktusar med ca 10 mil grusväg kvar till Swazilands gräns.
1 Maj, Lesotho – Sydafrika
Byborna visar oss en grotta högre upp i berget. Där inne fanns en källa som försörjer byn med dricksvatten. Sen är lillputte landet Lesotho slut och vi rullar in i Sydafrika.
Provianterar i en staden Matatiele innan vi styr norrut mot Drakensbergen.
Tidig bushcamp bland kullarna.
30 April, Lesotho
Shit, va vi gillar Lesotho! Många runda stenhus med halmtak. Färre bilar och desto fler åsnor och hästar vars ryttare är inlindade i filtar. De är jätte glada och vill gärna vara med på kort. Vi stannar ofta och förbipasserande ryttare hälsar och frågar hur vi mår och bilar tutar och vinkar glatt.
Stannar i en by där vi passar på att lämna in trasiga byxor hos en sömmerska som vägrar ta betalt, äter lokal mat i ett litet skjul och shoppar Lesotho mössor. (Tofsmössa som går att dra ner till rånarluva). I matbutiken hade vakterna lite tyngre vapen än vad man är van vid i Sverige…
Backe upp och backe ner genom ett fantastiskt landskap. Som högst på 2370m höjd. Doppar fötterna i floden innan vi åker till en by och frågar om vi kan få sova där.
Hövdingens son visar oss en plats vid en oanvänd bystuga där vi fäller upp taktälten. Han berättar att han tidigare jobbat i Sydafrika men tröttnat på att allt kretsar runt pengar och istället flyttat hem igen där han trivs bättre.
Det kommer mer och mer nyfikna som hälsar oss välkomna och när vi tar fram fotboll blir det en riktigt kul match med ungdomarna. Fotboll kan man alltid spela utan att kunna språket! När det blivit för mörkt blir det dans istället, de sjunger och dansar på sitt språk och vi lär dem små grodorna och Fader Abraham. Jag försöker hjälpa en get som trasslat in sig i en stolpe. Ägaren säger till Veronica
– He likes my goat! Samtidigt som han springer och släpper lös den och samlar fotbollslaget för ett gruppfoto runt geten.
Vi spelar “Marry Me” från bilen, en populär Afrikansk låt (som vi hörde första gången på repeat hela kvällen på en pub i Malawi) som det dansas till. En riktig höjdar dag i ett höjdar land!
29 April, Lesotho
Grusvägarna slingrar sig upp över bergen ofta med en bergsvägg på ena sidan och ett stup på andra, verkligen vackert landskap innan vi når asfaltvägen mot Lesotho.
Vi väljer att åka in i den mindre befolkade södra delen av Lesotho.
Gränsen var lekande lätt. Bra. Men det som var riktigt bra var att vi nu ser mer av det Afrika vi saknat så i Sydafrika. Vi ser mer folk längs vägarna men inga vita längre. De vinkar glatt längs den skumpiga grusvägen, de verkar gladare och lättsammare. Fullt av liv och rörelse, det spelas hög musik och vi ser kvinnor laga mat över öppen eld. Nån står och dansar längs vägen och folk är mer nyfikna och hälsar oss välkomna. Vi handlar tvålsmakande godis i en charmig liten spartansk butik. Inga BMW:s, flashiga köpcenter eller Mc Donalds här.
Vi längtar efter lokal mat, vill ha en sån där trevlig upplevelse att sitta på en ranglig stol och äta med händerna i en liten hydda eller skjul tillsammans med lokabefolkningen igen. Men se nu gick det inte riktigt så. Vi hittar en massa små mysiga pubar i lerhus och några caféen men inga restauranger. Vissa vi frågar vet inte vad vi menar men en del pekar och beskriver vägen utan att vi hittar. En man i bil säger till oss att följa efter så visar han. Snällt! Oroväckande nog ser det lite finare ut på utsidan en övriga hus. De ber oss vänta för att de ska förbereda. Vi går in. I någon form av festlokal med vita dukar, vinglas och silvervaser. Det var verkligen inte vad vi var ute efter men kunde inte tacka nej nu. Men en god buffé med spännande mat vars namn jag inte lyckas uttala är heller inte fel.
Slår läger tidigt, en bushcamp med fantastisk utsikt över Senku river i dalen och fina berg i bakgrunden. Bara njuter och har det gött.
28 April, östra Sydafrika
Vi fortsätter på samma väg som enligt GPS:en ska gå här… Eller? Hjulspåren blir allt otydligare. Och vi kommer fram till en skogsdunge med höstförgade blad. Trots att vi röjde busk och träd tvingas vi vända för att hitta en annan väg.
Kör över ängar, upp på höga kullar och i flodfåror, raviner, allt mycket träd eller stora stenbumlingar gör att det tar några timmar innan vi slutligen tagit oss förbi hindret och åter är på rätt spår igen.
Kom en mil på fyra timmar innan vi nådde större vägar igen.
Lesotho får vänta tills imorgon. Grusvägarna ledde oss återigen till en sjysst bushcampoch en trevlig kväll framför fotogenlamporna.
27 April, Sydafrika
Kör norrut på grusvägarna tills ett staket med låsta grindar tvingar ut oss på asfalten igen. Sydafrika är svårflirtat vad det gäller vildmark, men skam den som ger sig!
Hittar en liten hålig grusväg på GPS:en som tar oss till byar som känns lite mer Afrikanska. Vi frågar om det är möjligt att komma över bergen till andra sidan denna vägen. Nej. Nästa person – Nej, ni måste ut på asfaltvägen igen. Vi testar ändå. Jo, ta mig fan, vägen tar slut men en traktorstig fortsätter och slingrar sig upp mot de höga bergen. Vi frågar det sista huset vi passerar. – It’s really rough road but you might make it with those cars…
I med fyrhjulsdriften och när höjdmätaren passerar 1000m börjar det bli riktigt lerigt. Vi får passa oss så vi inte glider nerför kanten. Utiskten blir bara bättre och bättre. Kryper långsamt fram över en delvis bortsköljd och mycket stenig sträcka på lågväxeln. När vi är vid toppen på 1615m är utsikten så fin att vi bara inte kan motstå en bushcamp trots att temperaturen sjunkit till ensiffrigt. Wow, vilken utsikt över det gröna landskapet vi fick från sovrumsfönstret. Medans vi lagade god mat fick vi besök av några hästar och tjurar. När solen gick ner bland bergen plockades det klassiska spelet Rappa Kalja fram. En riktig höjdardag!
26 April, Addo nationalpark, Sydafrika
Efter lite ofrivillig cruising i Port Elisabeth (läs felkörning) hittar vi ut norrut till Addo nationalpark. Kul och annorlunda att se savanndjuren i ett så grönt och bergigt landskap. Ser olika hjort djur, vårtsvin och schakaler. Plötsligt ropar Madde i komradion: En elefant! Den är en bit in men vi stänger av bilarna och väntar vid vattenhålet i hopp om att han är på väg att dricka. Han doppar snabeln och sprutar vattnet i munnen. Sen kommer han ännu närmare och äter gräs. Ritch,ratch så rycker han av det och proppar munnen full. Tar nåt steg till mot oss, är nu endast nån meter bort! Wow! Men dags att låta förnuftet ta över och köra iväg. Lite längre bort sitter fåglarna och äter på ett as, det luktar inte rosor och vi kan inte se vad det varit för djur, en zebra? En antilop?
Nån kilometer bort, runt nästa krök ligger dem, två lurviga lejonhanar med sina fina manar. De slickar sina sår, har tydligen gått hett till under jakten. Den ena snurrar runt och lägger sig på rygg och gottar sig i solen. Coola djur, de stora kattdjuren!
Precis innan vi åker ut ur parken, vid det sista vatten hålet finner vi ett femtiotal elefanter. De duschar sig, tutar och låter. En bamse stor hane som verkligen sticker ut i mängden bland ungar och normalstora. En ovärderlig syn!
Sticker norrut och hittar en liten grusväg som för en gångs skull inte har bom eller stängsel. Det blir bushcamp med fin utsikt över dalen. Efter nån timme under middagen (bacon som vi tinat i motorutrymmet) kommer en pickup. Det är markägaren. Han tycker det är roligt att vi är utlänningar som kört så långt och vi är jätte välkomna att tillbringa natten här. Tack och bock!
25 April, Port Elisabeth, SA
Efter morgongympan(!) tog vi farväl av norrmännen och kör till Port Elisabeth. Äh, vi tar vägen över bergen. Och en omväg längs kusten. Kikade på ett fort innan vi gick runt på stan. Passade även på att köpa bromsbelägg och filter för kommande service.
