Archive for January, 2011
Fes, Marocko
Vi tar en bilfri dag i Fes och upplever en riktigt trevlig och förvånansvärt avslappad stad och medina men mycket kommers. Vi går ut och äter tillsammans allihopa en sista gång i Afrika. Imorgon lämnar vi Marocko och åker över Gibraltarsundet. Snyft… Men vi kommer komma tillbaka, var så säker!
Mid Atlas, Marocko
Vi lämnar Marrakech för att köra mot Fes. Vägvalet faller på en liten slingrig väg över Mid Atlas bergen. Lunchen äter vi högt uppe i bergen till en vacker utsikt. Vi tar en avstickare till en högt belägen
sjö som vi hittat på GPS:en. Höjdmätaren stiger och stiger tills vägen planar ut och stora slätter breder ut sig. Mängder med får betar på det knallgröna gräset och längst bort ser vi sjön.
Nere vid vattnet lyckas vi köra fast med två bilar men kunde tack och lov rycka loss dem med den tredje bilen. En man som bodde i närheten hjälte till och efteråt bjöd han hem oss på te. Där var några män som sköt lerduvor med hagelgevär, vilket förklarade skotten som vi hört under tiden vi försökte få loss bilarna. Vi rullar vidare mellan de gröna kullarna till Fes.
Marrakech, Marocko
Första kvällen i Marrakech dansar vi loss på flera olika nattklubbar. Dagen efter blir betydligt lugnare när vi strosar runt i medinan och tar in atmosfären. På torget sitter det ormtjusare och spelar för sina slingriga vänner.
High Atlas, Marocko
Vi slingrar oss upp genom häpnadsväckande vackra High Atlas. Som Sofie sa – Det är som att köra i en tavla.
Det har regnat mycket och vägen har rasat på flera ställen men
aldrig så vi inte kan ta oss fram.
Ju mer vi klättrar desto mer faller temperaturen.
Snart sitter vi där i sandaler och kortbyxor och kikar ut på snön…
Och det är inte varje dag man får se en Afrikansk plogbil! =)
Där uppe bland molnen när vi som högst 2150m över havet.
På lite lägre höjd stannar vi och lagar till lite lunch.
I Marrakech finns det McDonalds och det var minnsan inte igår. Normalt
kanske inte favorit restaurangen men efter drygt två månader så är det verkligen efterlängtat och alla blir som barn på julafton och glufsar i sig som aldrig förr. =)
Vi tar in på en camping i utkanten av Marrakech och här kommer vi stanna två nätter.
Väst Sahara
Efter drygt 4 timmar har vi nu stämplat ut oss ur Mauretanien och korsat det minerade ingemanslandet in till Väst Sahara. Idag och imorgon blir långa kördagar, det finns inte mycket att se här. En spikrak väg genom stenöken och de få städerna är mer eller mindre övergivna. Nu ser vi fram emot Atlasbergen. =)
Vi får återigen beklaga att det inte fungerar att kommentera.
Grattis Magnus!!!
Grattis på födelsedagen, maggan! =)
Nouadibou, Mauretanien
På vägen till Nouadibou stannade vi och hoppade runt i sanddynorna och fotograferade kameler.
Framme i Nouadibou blev det kamelkött på en liten restaurang och en grogg med smuggelvodka. =)
Noaukchott, Mauretanien
Efter bron över Senegal floden är vi nu inne i Mauretanien. Vi hjälper ett franskt par som kört fast med en stor husbil mitt ute i ingenstans. Den elastiska ryckstroppen har än en gång fått visa prov på sin överlägsenhet mot en vanlig stropp. =)
Landskapet förändras nu återigen ganska snabbt. De stora träden är ett minne blott och savannträden blir färre och färre samtidigt som vi skymtar en och annan gyllenbrun sanddyna. De första milen är grusväg upp och ner över små kullar, som sen blir det spikrak asfalt 15mil tills vi når Nouakchott, Mauretaniens huvudstad. Här stannar vi en natt. Äter smaskig schwarma på en trevlig restaurang och går en lång promenad genom staden.
Vi blir ögonvittnen till en parkeringsolycka. Dunk…
förarna växlar några lugna ord genom bilfönsten och går inte ens ut för att inspektera skadorna. Det är verkligen vardagsmat här och man ser allt som oftast att de där sedvanliga centimetranas marginal i trafiken försvinner och det skrapas i här och där. Som tur var inte i våra bilar. =)
S:t Louise, Norra Senegal
Efter timmes bilfärd in i Senegal hittade vi en liten butik där de sålde ost! Jaja, det är väl inget märkvärdigt, tänker ni kanske. jo, det var nog den godaste ostmacka jag smakat.
Slurp! Två månader utan god ost gör sitt till…
Nästa morgon körde vi ut på safari med våra bilar i nationalparken Bandia. Vi fick se noshörningar, strutsar, giraffer, hyena, bufflar, antiloper och krokodiler. Noshörningarna var bra mäktiga vill jag lova, inga man muckar med i onödan =)
Nu har vi precis fält upp taktälten på en vid stranden precis utanför S:t Louis, Norra Senegal.
Nu ska jag ner o ta ett sista dopp!
En dålig dag med korrupta tjänstemän i Gambia
Vi körde till färjan som skulle ta oss över Gambiafloden, där allt var kaotiskt.
Alla vill ha pengar, för att släppa förbi oss genom bom efetr bom, annars fick man
vackert stå kvar och vänta medans alla andra passerade förbi och rullade mot färjan.
Att de skulle ha betalt i Euro för att bilen var utlandsreggad och i dalasis för person
biljetterna hade vi redan räknat med, men sen ville de även ha betalt för att vi
hade packning i bilen. Suck… Men så länge man får ett kvitto så är det bara att hosta upp.
När vi efter många timmars strul äntligen var på väg ombord på färjan, då kom narkotika
polisen och ville genomsöka bilen. Det hade säkert gott att sticka till dem en slant också
men vi höll god min och lät de rota runt och missade därmed färjan. De sökte igenom vår bil
och “Timon”-bilen utan några anmärkningar. Men sen – Petra hade med sig sömnpiller som de sa
var förbjudna. De märktes lång väg att de bara var ute efter extra pengar i form av en muta.
De gav henne två alternativ: Antingen att bli arresterad i väntan på domstol och med en förmodad
dom på 17 000 € (Trovärdigt va?! =P) eller “Att vi löser det här”, med en 100€ muta. Hon stog på sig och förklarade att hon
hade recept och att det sker på elektroniskt vis i Sverige och hotade med att ringa ambassaden.
Efter ett tag gav de med sig och hon blev satt på fri fot utan muta och vi kunde rulla på nästa färja,
ca 4 timmar senare än det var tänkt. Okej… Körde den sista sträckan på någon mil till den
Senegalesiska gränsen. Där var det dags igen…
En ung kille med kepsen på sned och byxerna halvvägs ner i knäväcken gungade fram till bilen och bad
om att få se passet. Jag krävde givetvis att få se legitimation innan, Jaha – Narkotikapolisen igen.
Han tog med mig in i ett mörkt rum där han förklarade följande:
– Normalt sett så går vi igenom alla bilarna grundligt vilket tar väääldigt lång tid.
– Vi har all tid i världen, säger jag.
– Ni har säkert något ställe som ni vill komma fram till idag och har viktigare saker för er.
Det tar som sagt lång tid. Vi kommer köra in bilarna en och en på bakgården och gå igenom dem.
Misstänker vi att det kan finnas knark i däcken så skär vi sönder dem för att kontrollera.
Vill du så kan vi lösa det här om du betalar.
– Nej, tack. Du är välkommen att söka igenom dem, vi har inte brottom.
Sagt o gjort, vi fick köra in på bakgården och de började gå igenom dem noga. Någon av oss höll
hela tiden koll på dem så de inte planterde något olagligt. Resten av oss började spela kort och
laga middag, mest för att poängtera att vi inte hade brottom. Och nej, de fick inte smaka av vår
perfekt kokade pasta-bolognaise! =P
Vi hade käkat klart lagom tills de var klara med sitt skit. När vi var på väg att hoppa in i bilarna
för att fortsätta rulla så bad en av dem om en tändare – För att tända på en joint!
Nu känns det verkligen skönt med Senegals poliser som glatt vinkar förbi oss.
Faraja, Gambia
Nu har vi njutit av god mat och vilat upp oss några dagar vid strandbungalowerna längs kusten. Imorgon börjar vi rulla norrut mot Senegal där vi förhoppningsvis kommer se ännu mer djur. =)
Bamako – Gambia
De drygt 50 milen från Bamako till Kayes började som en bred asfaltsväg men slutade som en ko-stig. Vi fick tränga oss fram genom de snåriga buskaget, klättra över klippor, ta oss förbi bortspolade partier och rasade broar. Vid två tillfällen fick vi gränlsa tågrälsen och köra på järnvägsbroar över floden.
Det var allt annat än tätt mellan byarna, men de som låg längs “vägen” var desto mysigare. Gemensamt var att de runda husen var byggda i lera med halmtak och alla var väldigt nyfikna och barnen trängdes för att få posera framför kameran.
Hade gärna delat med oss av bilder från några av stoppen i byarna men vi har varit så klantiga och råkat förväxlat minneskorten och raderat flera hundra bilder, alla från denna roliga sträcka. =( Fan… Efter att ha svurit mig hes och slitit mitt hår så kom Lena på att man kanske kan återställa det när man kommer hem. Hoppas, hoppas…
Sist vi åkte in i Senegal vid denna gränsen var det lite struligt med ändrade regler angående bilpapper och carnet men nu var (o)ordingen återställd och det gick smärtfritt. När vi skulle ut från gränsstaden i Senegal så var det däremot tvärstopp, trafiken rörde sig inte en meter. Vi fick inte fram exakt var det var men vägen skulle vara helt blockerad en kilometer utanför staden. Vi körde ut ett annat håll för att sen bara ta rätt kurs med GPS:en tills vi kom ut på vägen en bit längre fram.
Det blev bara en bushcamp på den korta sträckan genom Senegal innan vi åkte in i Gambia. Gambia – Landet med de oändligt många militär- och polis-checkpointarna. Ibland bara några kilometer
imellan dem på landdsbyggden och många av dem stoppar oss bara för att tigga eller försöka skrämma till sig en penna, läsk eller en muta. Men se den går vi inte på längre, vi gav dock en polis ett kex för att
vi inte skulle ha stannat vid en stoppskylt som inte fanns.
På vägen västerut i Gambia såg vi i horisonten ett helt lemmeltåpg med djur som korsade vägen. När vi närmade oss såg vi att det var hundratals babianer! =)
Efter ett antal nätter i bushen känns det nu skönt att vila upp sig lite vid stränderna i Gambia. Ni skulle sett färgen på duschvattnet när vi kom fram… Oj, oj, oj…
Här stannar vi nu och petar navelludd i tre nätter.
Bilder som Sofie Alzen har tagit:
En bild från Daniel o Ida Berlin:
Bamako, Mali
I Burkina Faso kör man i princip alltid i mitten av vägen, det är nämligen
mycket ovanligt med bilmöte – istället gångare, cyklister, åsnevagnar och moppar på både på höger och vänster sida hela tiden.
Efter någon timmes pappersarbete vid gränsen till Mali byttes Burkina Fasos mycket skralltiga och sällsynta bilpark mot ett snäpp finare och framförallt fler.
I Bamako hittade vi tillverkning av klassiska afrikanska djembetrummor.
Var bara tvungen att köpa med oss en liten. =) På marknaden kan man verkligen köpa allt möjligt som man förknippar med Afrika. Från färgsprakande kläder, lokaltillverkat träsmide och väldoftande kryddor till stinkande krokodilskinn och benbitar.
Såg tyvärr även försäljning av elfenben, vilket vi givetvis inte gynnar.
Ikväll är blir det en liten pubrunda för att få se mer lokal musik o rörelse. Det är svårt att få nog av. =)
Bilden föreställer en ofta förekommande typ av bensinmack i Burkina, man tankar mopparna från glasflaskor.
Bobo, Burkina
I norra Ghana råkade vi ut för en rasad bro – en riktig hängbro som fick pulsen att gå upp en smula.
Gränsen in i till Burkina Faso borde ha gott smidigt om det
inte vore för att de gjorde fel med ett carnet när vi skulle ur Ghana.
(En tullhandling för bilen för att kunna ta oss hem vilken måste vara intakt och korrekt
ifylld för att få tillbaka en större deposition som vi tidigare erlagt.)
Han stämplade fel och rev ur en sida! Inte nog med det så rev han sidan
i fyra delar innan vi hann stoppa honom. Inget annat val än en tejplagning.
Gränschefen bad så mycket om ursäkt när han insåg vad han hade gjort och lät sekreteraren
skriva ett intyg där han förklarade vad han hade ställt till med.
Vi stannade några mil efter gränsen och bushcampade, mysigt. =)
Nästa dag bar det av till vattenfallen väster om Bobo där vi badade och käkade lunch.
Sen hittade vi några häftiga klippformationer som påminde lite om Grand Canyon. =)
Sen till Bobo där vi tar en vilodag.
Käkat god mat, shoppat afrikanska kläder och strosat runt i myllret av människor på marknaden o moské.
Mole, Norra Ghana
Nu är vi i Mole nationalpark och sitter o njuter av utsikten över
savannen. Tidigare idag när vi lagade lunch så kom det massa babianer,
en snodde ett bröd innan vi hann reagera.
De andra skrattade gott när det kom en halvägs in i vår bil
när jag lämnade bilen öppen och obevakad för några sekunder,
trotts att jag precis sagt till alla att de skulle hålla dörrarna
stängda. Typiskt… =D
Men lyckades skrämma iväg den i sista sekund innan den snodde med sig något.
Har fått se elefant och en massa krokidiler, antiloper och stora babianer.
Solen går snart ner och det börjar bli dags för lite mat.
Kumasi och vattenfall, Ghana
Några av oss slappade i Kumasi och andra gick på den smått kaotiska marknaden. Där såldes allt mellan himmel och jord, bl.a.
några stånd med helande örter, mald bark m.m. vilket skulle bota gonorré, höja potensen och en massa annat. =)
Efter två nätter i Kumasi styrde vi kosan norrut. Besökte ett fint vattenfall vid Kintampo innan vi körde vidare norrut.
Södra Ghana – Kumasi
I Axim kikade vi på slavfortet innan vi for österut för att hitta
en egen strand där vi käkade lunch och badade. Palmer och sandstrand så lång ögat når. =)
Körde längs kusten på och bredvid stranden nästan ända bort till Elfenbenskustens gräns. Riktigt fint och så oexploaterat det bara kunde bli. Tog en avstickare på en smal traktorstig in i djungeln. Efter att ha skumpat runt i den snåriga vegitationen 20 minuter till en halvtimme kommer vi plötsligt fram till ett litet hus, mitt ute i ingenstans!
Familjen som bodde där de blev minst sagt förvånade
av vårt besök. De kunde ingen engelska så det var väl lite si sådär med konversationen men de var väldigt glada och insisterade på att ge oss fem ägg som en gåva. De odlade annanas i trädgården och hade lite djur, kycklingar och getter.
De tyckte det var jätte roligt när vi fotograferade dem o visade bilden på kameran. I marken hade de gröpt ur hål för att kunna spela kallaha med små nötter o frukter.
Strax innan Ankasa stannade vi i en liten by och bad hövdingen om lov att sova där. Efter att de visat oss runt i byn lagade vi mat vilket lockade många nyfikna blickar.
Dagen efter gick vi runt i regnskogen i Ankasa lekte lite med bilarna leran i regnskogen innan vi för att sova vid stranden igen.
Kör till Kumasi och sover två nätter här.
Kusten i Ghana
Kör österut. Stannade till vid Elmina för att kika lite på fortet.
Sov i Cape coast där vi tillbringade sista kvällen med gänget (som åkte ner).
God mat och tittade på någon konstig gudtjänst som någon sekt höll.
Folk låg och skakade på marken och det var väldigt mycket halleluja över det.
I Kakum nationalpark gick vi på hänmgbroarna mellan träden och fick ett trevligt fågelperspektiv
på skogen. Körde in till Accra och tog farväl av våra vänner vid flygplatsen. Kändes lite sorgligt, vi kommer sakna er. =(
Sen for vi till ett hostel där vi träffade nya gänget, nu är alla nya och fräscha förutom Perti
som även deltar på hemresan. =P
Åker västerut till Kakum för att även det nya gänget ska få uppleva hängbroarna i regnskogen.
Sen ställde vi in siktet på Desert Rose där Micke och Julia hade lovat att fixa en god nyårsmiddag
med helstekt gris. Hur smaskigt som helst och ett skithäftigt lokalt band som trummade och dansade. =)
De yngsta av dem var bara 6-7 år men dansade på uti helvete, riktigt fräckt. Senare på natten la jag
mig och flöt i saltvattenpoolen med en drink. Kikade upp mellan palmbladen på en stjärnklar himmel
medans gnisterna från nyårsbålet flög förbi. Gott nytt år på er! =D
Stannar och slappar några dagar. Drog ner en sväng till en kringliggande fiskeby, Dixcove och kikade på
fiskar och slavfortet. Fortet var inte lika stort som Elmina och Capecoast men betydligt trevligare och
lugnare då vi är de ända turisterna här.
Nähä, nu är det dags för ett dopp! =)
