Archive for the ‘07 Kamerun’ Category
19 Nov, Ekok, Kamerun
Efter lite proviantering lämnar vi den sista staden för den beryktade “helvetes vägen” till Nigerias gräns. De första 25 kilometrarna gick riktigt lätt, men sen hade vi hade tur med vädret, inte en regndroppe. Visst det var lerigt och väldigt djupa spår och vägen hade sjunkigt flera meter under marknivå på sina ställen men inte alls så där halt och jävligt som vi upplevt innan. Vi möter förvånande mycket folk längs vägen, det visar sig att det är en massa flyktingar från Niger. Vi forserar det ena lårhålet efter det andra men sen tar det stopp. En bom över vägen. Några män vägrar släppa förbi oss om vi inte betalar för deras arbete med vägunderhållet. Vi såg moppen innan oss betala men misstänker att det inte handlade om de 100 dollar han kräver oss på. Det blir det inget med. Vi säger att vi stannar här då i en vecka om så skall behövas, vilket vi absolut inte kan – börjar det regna ligger vi riktigt illa till. Det samlas mer folk som också vill komma förbi, vi frågar om de betalar. Nej, men du behöver. Den senaste vitingen betalade 30000 cfa. Efter mycket om och men ger han upp och tar våra påstådda sista pengar, 1000cfa (ca 13kr). Frid och fröjd några meter tills vi upptäcker att vägen är nersjunken och kanterna för smala för våra bilar. Vi gräver på kanterna och männsikorna bredvid vägen blir mer och mer irriterade för att de vill komma fram. Detta trotts att vi redan fått skador på skärmarna för att vi tagit i och släpat längs kanternat.
– Gasa! Bara kör, det går att reparera bilarna senare! Tongången blir allt mer aggressiv men vi håller oss lugna och tar det sakta och säkert. När vägen blivit bredar stannar vi för att släppa förbi, vi har haft självaste president konvojen bakom oss! I den ingick även lite FN bilar (Patrols).Lite rolig lerkörning senare kommer vi fram till den första checkpointen innan gränsen. Trevliga killar och vi frågar om vi får sova där.
– Of course, no problem! Vi stannar, snyggar till de ärrade skärmarna och tänker ta oss an gränsen imorgon bitti. De berättar dessutom att vägen varit helt avstängd en längre tid och öppnade först igår. Vilken tur!
18 Nov, Kamerun
Kör längre upp i bergen, slingar oss upp till ett grönt men öppnare landskap på nästan 2000m innan det, efter lunch, bär av nedför igen. Kineserna är minsann här och bygger vägar också, och i vanlig ordning har det börjat rasa innan de ens hunnit bygga klart. Ner till nästan havsnivå med allt tätare regnskog där vi lyckas hitta en liten glänta att slå läger i. Spelar spel och har det skönt tills ett åskoväder kommer med dunder och brak, lagom till läggdags att somna till. Hoppas det blir kort, vi behöver ha vädergudarna med oss nu. Imorgon kör vi mot den ökända sträckan Eyomojok – Ekok som är den enda vägen till den Nigeriska gränsen. Är ni nyfikna vad som komma skall, gå in på youtube och sök på “Mudbath in cameroon” så får ni en försmak…
17 Nov, Västra Kamerun
Kör norrut bort från kusten och upp i bergen. Det går uppför, uppför. Jätte fina gröna kullar – här vill vi bo! Vi tar en liten väg som går ända upp på toppen av ett berg. Där, på 1450 är en platå där vi slår läger. Kvinnan som bor bredvid blir väldigt förvånad av vårt besök men tycker det är roligt och låter oss så klart stå här. Möter några mycket förvånade människor som välkomnar oss på kvällspromenaden. Härlig utsikt från middagsbordet! =)
16 Nov, Limbe, Kamerun
En lugn dag. Vi gör lite bokföring medans de andra åker på en båttur till öarna utanför.
15 Nov, Limbe, Kamerun
Amanda ger sig av tidigt på morgonen för att bestiga Mount Kamerun. Vi andra tittar på gorillor, schimpanser och mandriller som farit illa som de tar hand om i ett hjälpprojekt.
Fascinerande djur och kul att se dem då vi ändå har vistats i deras hemtrakter ett bra tag. En gorilla skruvar på vattenkranen för att dricka, en annan har en petflaska att dricka ur. Vi hade hört att det inte var som ett zoo och hade det bra, men det vete fan. Ser tyvärr inte att de är lyckliga bakom gallerna. Några små apor har tagit sig utanför men flyr ändå inte utanför området, men en gorilla kastar stora stenar på elstängslet och en tittar förtvivlat upp på muren. -Hur ska jag lyckas ta mig över? En annan gammal ser förskräckligt uttråkad ut, som om han bara gett upp. Synd att de inte får leva sina liv i det fria men ändå bra att det finns folk som tar hand om dem om det nu inte går.
Tillbaka till hotellet och poolen! Plums! Och givetvis lyckas maratonlöperskan Amanda bestiga och springa ner för det 4095 meter höga berget!
14 Nov, Kamerun
Brödet möglar på en till två dagar här i fukten och idag var en sån dag. Frukosten smakar extra gott när vi anländer hungriga till dagens första by som har bröd. Kikar på ett vattenfall som går rakt ut i havet, fint! Tyvärr försöker några män tvinga till sig ca 200 SEK för parkeringen, vilket dom inte lyckas med.
När vi kommer ut på asfaltsvägen och kommer över 70km/h märks ett herre-jösses slag i ratten som orsakas av obalans i de leriga hjulen. Vi stannar till utanför ett hus vid en vattenpump och rengör dem. Kvinnorna som bor där hjälper till, trevligt folk!
I Kameruns största stad vräker vi i oss ett efterlängtat skrovmål. Trafiken är koatisk,
13 Nov. Ebodje, Kamerun
Med paradisstranden i backspegeln går färden ut till huvudvägen tämligen smärtfritt eftersom vi redan röjt vägen igår. Men på huvudvägen norrut blev det snart andra bullar.
Lerigt, ännu lerigare och ja, in i helvete lerigt och halt. En 500 meter lång raksträcka ser ut som ett lerbad med nedkörda djupa spår. Tar man fart så glider man dit vägen lutar och kör man för långsamt är det lättare att köra fast. Byborna samlar sig snart och försöker hjälpa oss. När vi står som bäst och skyfflar igen stora hjulspår och försöker komma loss efter en fastkörning kommer det fem stora timmerbilar. De har bra framkomlighet och dundrar på utan att bry sig om nåt går sönder, det viktiga är bara att de tar sig genom surhålet. De drar loss oss, bra men mest för att komma förbi själva. Sen är det lika djupa spår igen. Vi börjar om och gör ett bättre förarbete och yeay! Vi tar oss galant genom! Nöjda rullar vi vidare. 1 km. Sen är det nästa lerhål. Ser lättare ut men en bil sitter fast i mitten och blockerar. Vi hjälper den upp och kör vidare till byn Eboje, där det skall finnas en massa havssköldpaddor som lägger ägg på stranden så här års.
Härlig strand, tar det lugnt och badar. Några killar som driver ett sköldpaddsprojekt här skall leta upp några när tidvattnet går ner ikväll och sen hämta oss. Hittade inga men det blev en riktigt skön eftermiddag vid stranden i alla fall. Natti!
12 Nov, Sydvästra Kamerun
Vi kör till Equatorial Guineas gränsstad Campo innan den leriga vägen leder oss norrut längs kusten. Grönt och fint men den tjocka regnskogen gör också att vi inte kan ta oss ner den ynka kilometern eller två till stranden. Till slut kommer det en traktorstig åt rätt håll. Vi får röja väg och vada genom lerhål och har bara 300 meter kvar när den vänder norrut. Vi kämpar på i en timme till. Strax innan vi var på väg att ge upp ser vi några människor. De håller på att röja med machetes de också och mäter inför ett framtida vägbygge. De hjälper oss och hugger av träden minst 5 gånger så fort som vi, känns som de har betydligt bättre teknik med macheten!
Voala! Där har vi det! Vår egen strand, känslan är obeskrivlig när vi springer ner i det varma vattnet, för ivriga att ens ta på oss badkläderna. Inte en människa så långt ögat når, en paradisstrand helt för oss själva! Wow, wow, wow! Efter lunchen bestämmer vi att vi stannar här i natt. Tar en lång strand promenad som blir till rena vattengympan pga tidvattnet. Äter middag i solnedgången, härligt!
11 Nov, Campo Reserve, Kamerun
Vi tar oss ut på en grusvägen och stannar vid en bäck och tvättar oss och äter frukost. Vägarna är sliriga och vi får bitvis användning för både fyrhjulsdrift och diffspärrar. Vi kommer fram till en liten by lagom till lunch. Några små restaurnger finns allt och killen som sitter och gnager på en liten skalle säger att de har väldigt god bushmeat (råtta m.m, se bild). Känns inte jätte lockande utan vi tar omelette istället. Halva byn tycks angagera sig, jätte snälla och visar oss toalett, springer runt och köper ingredienser från höger och vänster. Mätta och belåtna rullar vi in i Campo nationalpark, där det bland annat skall finnas gorillor, elefanter och bufflar men den täta regnskogen ger tyvärr ett effektivt insynsskydd. Vi får klara instruktioner om att vi inte får sova i parken men i en checkpoint mitt i parken låter skogvaktarna oss ändå sova där, mitt i parken. Vi blir visade till en större bäck där man kunde bada. Efter en långpromenad hoppar vi i. Åh, va skönt! Och naturen runt ikring ser ut som en filmkuliss. Vilket paradis! =)
Självlysande små insekter i gräset blinkar som en julgransbelysning när solen gått ner.
10 Nov, Gabon – Kamerun
De drygt tio milen till gränsen går lekande lätt på asfaltsvägen. Vi frågar efter tullen då vi vill veta att vi kan stämpla ur bilarna innan oss själva. Det visade sig dock att vi redan passerat tullen för några kilometer sedan. Inga problem, kör dit, stämplar ur bilarna och tillbaka till gränsen. Då säger han att immigrationen somskall stämpla ut oss ligger 3 mil tillbaka i staden Bitam. Efter att ha frågat runt hittar vi till slut immigrationen som stämplar ur oss, sen tillbaka. Tredje gången gilt, vi var nu ute ur Gabon.
Vi rullar över bron som utgör gränsen och några av oss byter pass. Eftersom en sån här resa kräver för många visum för att kunna få i ett pass så har vi fem som åkt både etapp 5 och 6 flera pass. Eftersom de kan vara grininga att det inte finns någon utstämpel från förra landet, i detta fallet Gabon så lämnar vi fram de bytta passen underst i passhögen till Kameruns immigration i hopp om att de skall kolla slarvigare efter några. De som inte bytt pass går så klart bra. Ett utan stämpel slinker igenom. Två. Nej, hon tar upp det igen och fullkomligt skriker rakt ut som om hon upptäckt ett mord. – Det finns ingen utstämpel från Gabon! Det här tänker jag inte stämpla, säger hon samtidigt som hon reser sig och går. En annan man som tycks vara deras chef kan engelska vilket underlättar rejält. Han är betydligt lugnare och efter att vi förklarat, visat rutten på vår stora resa och visat de gamla passen beodrar han en kille att ändå ge oss stämplar i de nya passen. Skönt!
Och resten av procedurerna går som smort och vi är snart på rull mot närmaste by. Efter en god lunch tar vi sikte på de lite mindre vägarna som om några dagar förhoppningsvis skall ta oss till regioner där det skall finnas pygméer.
Vi tar in på en liten lerig traktorstig för att hitta en mysig bushcamp. Det blir lerigare och innan vi visste ordet av öppnade sig himlen och ett oväder var över oss. – Vi kör upp till grusvägen på krönet för säkerhets skull. Det blir halare och halare och mer och mer vatten för varje minut. Första bilen kommer upp från leran, andra om än med lite besvär. Sista bilen blir kvar och glider åt fel håll, ner i leran. Åskan blir ihärdigare och när Lena håller i winshen smäller det till! Lena får en elchock av blixtnedslaget! Som tur var går det bra så när som en öm arm några timmar. Puh!
Efter lite vinchning och en gemensam ansträngning av alla genomblöta expeditionsmedlemar var Pumba, stax efter solnedgången, på säker mark igen och vi slår läger.
VÅRT KAMERUN NUMMER: +23772997195
