Archive for the ‘04 Kongo Kinshasa, Cabinda’ Category
11 Okt, Kongo Kinshasa till Cabinda
Den lilla vägen blir allt mindre, det syns inte längre några bilspår alls och vi får motstånd av djupa fåror, lerhål och vi gör etappens första vad med bilarna. Vi håller ungefär samma takt som en man som leder sin cykel, i lerhålen går han förbi och sen kör vi om honom, gång på gång.
När vi stannar i en bambuskog för att kika på detta coola jättegräs kommer det folk från en by som vi inte ens sett och är nyfikna på oss. En kille har en hemmagjord gitarr som ger ifrrån sig förvånansvärt bra ljud för att varea byggd med så enkla medel. Axel testar den och drar av en låt. En kille kommer för att visa sin mink-unge (eller var det nu var), en man visar stolt upp sin musköt. Vi tar adressen till byn och hoppas kunna skicka bilder till dem. På vägen till cabindas gräns passerar vi även några oljeriggar.
Gränsen tar sin tid och trotts att de till en början säger att det inte ens finns multentry visa til Angola och att de inte kände igen tullpapperna som tulltjänstemännen i södra Angola utfärdat så kommer vi in utan större problem. I staden Cabinda får vi sova på ett, vad vi tror, är ett missionshem alldeles gratis och vår taxichaufför hittar en pizzeria åt oss. En riktigt god avslutning på en riktigt kul och händelserik dag!
10 Okt, Kongo Kinshasa
På förmiddagen strosar vi runt i Matadi, den Mitsubishi tätaste staden jag varit i, säkert 95% av alla 2wd bilar är Mitsubishi Lancer. Folk är jätte glada när de ser oss och vi känner oss verkligen välkomna när vi går förbi folk på gatan. -Welcome! -Glad to see you here!
Vi hade tre alternativ att korsa gränsen till Kongo Brazzaville, vi valde kustvägen genom Angolas lilla enklav, Cabina. Lite oväntat är vägen fin men vi har knappt hunnit höja däcktrycket innan potthålen börjar komma och 10 mil senare är vi nere i mopedfart. En stad vi passerar är så gott som alla bushtaxis 80-tals VW bussar, vilka normalt ör väldigt ovanliga i Afrika, intressant att en enskild stad kan skilja så mycket.
De säljer döda apor och råttor, grillade eller färska, med päls och allt längs vägen. Efter att ha avböjt den lokala maten som mestadels innebar grillad råtta och fufu råkar vi beställa jätte bagetter med omelette till lunch som även räckte till middag för 12 kr.
Vi väljer en liten traktorstig för att ta oss vidare som bjöd på rolig offroad-körning. Bushcampar i en glänta i jungeln. Kort efter vi stannat kommer det en själa glad kille för att hälsa på oss. Han jobbade i dungen bakom med att göra kol och vi fick självklart stanna här i natt. Sjunger för Anna men det blev ingen jordgubbstårta…
P.S. Pga av väldigt dåligt nät har vi inte haft möjlighet att svara på kommentarerna nu. D.S.
På förmiddagen strosar vi runt i Matadi, den Mitsubishi tätaste staden jag varit i, säkert 95% av alla 2wd bilar är Mitsubishi Lancer. Folk är jätte glada när de ser oss och vi känner oss verkligen välkomna när vi går förbi folk på gatan. -Welcome! -Glad to see you here!
Vi hade tre alternativ att korsa gränsen till Kongo Brazzaville, vi valde kustvägen genom Angolas lilla enklav, Cabina. Lite oväntat är vägen fin men vi har knappt hunnit höja däcktrycket innan potthålen börjar komma och 10 mil senare är vi nere i mopedfart. En stad vi passerar är så gott som alla bushtaxis 80-tals VW bussar, vilka normalt ör völdigt ovanliga i Afrika, intressant att en enskild stad kan skilja så mycket. Vi råkar beställa jätte bagetter med omelette till lunch som även räckte till middag för 12 kr. Vi väljer en liten traktorstig för att ta oss vidare som bjöd på rolig offroad-körning. Bushcampar i en glänta i jungeln. Kort efter vi stannat kommer det en själa glad kille för att hälsa på oss. Han jobbade i dungen bakom med att göra kol och vi fick självklart stanna här i natt. Sjunger för Anna men det blev ingen jordgubbstårta…
9 Okt, Kongo Kinshasa
Några mil efter frukost kommer vi fram till Kongo Kinshasas (DRC) gräns. Det verkar lite osäkra vilket resulterar i diverse konsulterande med deras chefer via telefon men våra visum accepteras och vi blir utstämplade ur Angola. Efter sedvanlig ifyllning av diverse loggböcker vill de ha kopia på visumen. Jag och en immigrationsofficer tar en av våra bilar ner till byn som vi nyss passerat. Lite oväntat vill han in på en lite pub. Killen i baren rotar under diverse bråte och under ett skynke dammar han av en gammal kopiator. Elverket startas och bland öronbedövande musik startas kopieringen. Ytterligare några timmar senare hade ungefär samma procedur genomförts med Kongos gränspersonal och vi var redo att rulla in till Matadi.
Folk klär sig mer färgglatt och vi gillar vad vi ser, en lugn småstad med glada människor i sann Afrika anda. Två penga-kåta hotellägarinnor gjorde dock att logi-letandet inte gick riktigt lika bra. Vi fick inget besked om hur vida vi fick campa där eller inte och efter att ha beställt maten, de varit och handlat den och sen, tre timmar senare velat ha alldeles för mycket betalt så åkte vi därifrån. Men slutet gott, allting gott. Vi hittade ett mycket trevligare ställe och begav oss ut på stan för en kall läsk och träffade en trevlig kille som visade oss runt tills John Blund tog överhand.
