Archive for the ‘Expedition Kolahalvön, Ryssland 2011’ Category
Artikel i tidningen 4 Wheel drive
Jag skrev en artikel om resan till Kolahalvön som publiceras i detta nummer av tdningen 4 Wheel Drive (Nr 11/2011). Köp! =)
Grand final 18-21 Augusti
18 Aug
Tiden för våra visum började rinna ut Följde våra spår tillbaka och följde spåren av en rysk miliärlastbil som vi mött dagen innan. De djupa spåren ledde oss genom lerhål efter lerhål till slut uppför tills vi slutligen nått toppen av schackmassorna. Vilsna letade vi oss runt det enorma gruvområdet bland gigantiska dumprar och förvånade ryska gruv(fyllon)arbetare. När vi väl hittat utfarten satte polis och säkerhetstjänst stopp för våra asfaltsplaner. Vi fick inte köra en meter till utan det blev att följa med säkerhetspolisen på förhör och visa hur vi lyckades ta oss in på området som tydligen var strikt säkerhetsklassat. När misstaget var utrett fick vi eskort ut ur både området och staden. Efter 12 rejäla fastkörningar, hundratals vad och lerhål, 1 punktering, 3 fältreparationer och ett oförglömligt äventyr så kom vi upp på asfalten som ledde oss söderut.
19 Aug
In genom en smärtfri gräns till Finland och gasade på mot Helsingfors.
Vi konstaterade att Kolahalvön uppfyller alla inbitna offroaders våta drömmar. Men man ska inte bli förvånad om man måste mämna bilen i ett lerhål totalt sönderkörd och ringa efter helikoptertaxi för att hinna ut ur landet innan visumet gått ut. Under hela resan såg vi inte en enda utlandsk regsitrerad bil om vi bortser från några snåla finnar som åkte precis över gränsen för att tanka billig diesel.
Nära asfalten… 17 Augusti
17 Augusti
Dagen började med att bakre bilen såg oljespår i leran, efter allt dunkade bland stenarna hade framaxelns bottenplugg på ledarbilen skakat loss. Pluggen återfanns där oljespåren slutade och vi var snabbt på rull ut i leran igen. Känns som halva kola halvön består av träskmark. Efter dessa vaden är våra bilar snart mogna för simborgarmärket. Med 700 m kvar till asfaltvägen tog det stopp – 50 m höga schaktmassor från ett dagbrott hade blockerat vägen, resten bestod av träsk och myrmark. Med lera upp till knäna och grävde och försökte få grepp med hjälp av sandstegarna samtidigt som dumprarna öste ner meterstora stenar som kom rullandes bara tiotal meter från våra fastkörda bilar. Tiden för våra ryska visum börjar löpa ut och med 50 leriga meter avklarade på 10 timmar så var vi både hungriga, skitiga och stressade över att hinna ut ur landet i tid. Efter långa rekningstrapatser till fots vi tog beslutet att testa en annan rutt efter en natt i lerhålet.
15-16 Augusti
15 Aug
Vägen blir smalare och smalare och varenda bro har brunnit ner, men som vana offroaders tar vi oss över med hjälp av sandstegar, stockar och ett ihärdigt winchande. Det var första gången det var så pass torrt så pyromanrobban inte behövda använda diesel för att få fart på elden. Vodka, kortspel och en härlig lägereld höll oss vakna in på småtimmarna.
16 Aug
Nu blev offroadkörningen än mer extrem och körning på högväxeln var inte att tänka på. En armélastbil varnade oss för vägen som väntade oss var oframkomlig. En utmaning som vi inte tackar nej till! Vi är både tacksamma och förundrade över att bilarna fortfarande håller ihop. Ett sanslöst skumpande över stock och sten och konstant körning på lågväxeln hela dagen gav en snitthastighet på vilda 6km/h. Även denna kväll bjöd på en ypperlig lägerplats vid en stor sjö men bristen på affärer på ett tag gör att vi för nöja oss med lite enklare mat.
Nikel 14 Augusti
14 Aug
Efter att ha strosat runt på stan satte vi igång med vår planerade ubåtsjakt efter de berycktade utkänta atomubåtar i trakterna. Dagen innan hade vi försökt hitta information var de fanns men ingen ville prata och det. – Förbjudet område, dit kommer ingen utan specialpass. Vi första militärkontrollen på vägen norrut blev det mycket riktigt tvärstopp. Vid nästa försök lite längre västerut så gick det däremot bättre, vi fick ett transit tillstånd att köra nordväst mot den förorenade staden Nikel. Dock med strikta regler om att inte lämna vägen, inte ta kort och sova inom 5 km från Nikel. Inom fler mils radie var all växtlighet död och allt var svart och grått och röken ligger tät över staden. Fabrikens utsläpp sägs sänka snittåldern till ynka 40år(kolla), det här känns som helvetet på jorden. Stanken och röken lockar inte till nåt längre stopp, vi bryter reglerna och fortsätter söderut längs gränsen till en liten sjö var strand får bli vårt hem för natten.
Murmansk 13 Aug
13 Aug
I Murmansk spanade vi in en stor motormarknad, skeppsvrak i hamnen och det stora minnesmonumentet (kolla). De färglösa husen bröts av med en och annan klick pastellfärg och modet gick i samma mönster. Grått, brunt, läder och stora knappar eller skrikiga pastellfärger, inga mellanting. Vi startade jakten på ett boende inne i stan med säker parkering vilket dock slutade med att vi sov i bilarna längs gatan. Tanken var att vi skulle ta taxin till ett badhus men vi hamnade först på ett massageinstitut sen en biltvätt för att sedan hamna på ett suspekt hotell där man hyrde rummen per timme och då ingick en hemkaklad jacuzzi, pytteliten bastu, varmvattensdusch, dubbelsäng utan sängkläder, två galonklädda fotöljer och ur stereon strömmade det nån rysk tryckarlåt. Dörren gick bara att låsa upp utifrån, så där spenderades våra förbetalda två timmar.
Rena o fina var vi redo att testa det ryska utelivet. Efter några småpubar så var det dags för det största disco stället. Efter att ha passerat metalldetektorn så insåg vi att det här int evar stället där fulla ryssar skjuter i taket med Kalasjnikovs. En kille med mikrofon kastade sig över oss och efter en kortare intervjuv stack han åt oss en gurkskiva och en rejäl vodkasnaps sen var partyt igång vi kom inte “hem” till bilen förrän solen gått upp.
Revda, Kolahalvön 12 Aug
12 aug
Vi stannade till vid en mindre stålbarack med kulhål i samt en varnings skylt för radioaktivitet. Geigermätaren åkte genast fram men visade som tur var inget större utslag. Klättrade fram över stock och sten de sista milen innan vi såg den nu efterlängtade asfalten. Där, mitt ute i bushen stod en stor fabrik och pyrde. Vi hittade hundratals tomma dynamitlådor. Strålningsmätaren åkte åter fram men det blev grönt ljus och vi vågade spatsera runt i ruinerna innan vi fortsatte expeditionen. I Revda åkte vi till gammalt industriområde där det fortfarande verkade vara aktivitet. De höll just på att lyfta på ett bulkflak på en lastbil så vi fick vackert vänta vid grindarna där två fastkedjade vargliknande hundar stod och skällde på oss. En mekaniker tog oss senare till en däckverkstad inne i en kåkstad som lagade punkteringen för 300 rubel inkl balansering. Nu tog vi åter upp jakten på en lokal restaurang, problemet var bara avsaknaden av skyltar. Öppnade man en dörr i ett till synes rivningsfärdigt hus så fann vi allt från apotek till damunderklädesaffär. Efter många dörröppningar och mycket sightseeing hittade vi något som kunde liknas med ett konditori med rysk skolmatsal. Att ingen kunde engelska eller att vi blev utskrattade hindrade oss inte från att peka och till slut få mat som vi inte hade en aning om vad det var för något. Testade allt möjligt som sköljdes ner det med Delmonte kopia på ananas juice och färgglada industriproducerade bakelser.
Fick avnjuta första asfaltsvägen på ett antal dagar. Bushcampade vid en älv och åt super segt och senigt ryskt kött med vad vi gissar va grötris medans solen gick ner bortanför diset på vattnet.
Mitten av Kolahalvön 11 Aug
11 aug
Döm av vår förvåning när det under frukosten passerar en gubbe på en gammal java motorcykel. Han stannade genast och pratade glatt på som om han inte hade pratat med nån på tre veckor. Vi förstod ingenting men han pratade på, vi log, han pratade ännu mer och ritade i sanden vilken väg han tyckte vi skulle ta. Sen kickade han igång och tog på sig skyddsglasögonen och får i väg med ett blått rökmoln efter sig mot ett lerigt äventyr som säkert var barnmat för honom.
Vid nästa vägskäl tog vi höger enligt javagubbens råd. Vägen var helt oframkomlig om det inte vore diffspärrar och stora hjul. Ryckstroppen kom till användning och bilarna leriga ända upp till taket. Helt plötsligt kom vi ut till ett gigantiskt flygfält. Flera kilometer långt men inte ett hus eller livstecken bortsett från en herrelös hund. Längre bort är det en grav med några ryska officershattar på. Ett snapsglas, en slips och ett par skor pryder också graven. Ett osedvanligt stort hav av vodkaflaskor i de närliggande buskarna. Några vad senare fick vi vår första punktering, reservhjul på. Under lunchen hade vi sällskap av fler knott än vi sett människor på hela resan. Mygghatt på och gå-lunch för att undvika det mesta men nog blev det en del proteinberikare i maten.
Från ingenstans i en skarp vänsterkurva dök två gigantiska banvagnar upp som dundrade förbi så det vibrerade i marken. Sov vid foten av bergen (G-k nåtning) där vi grillade köttet som tidiagre marinat och mörat i en plastpåse som skumpat runt bland hi-lift, dunkar och reservhjul på taket.
Vaknade på natten av flera stora propellerplan som landade på en förmodad hemlig landningsbana då ljusen tändes på andra sidan sjön när de gick in för landning.
Norrut från Sydkusten 10 Aug
10 aug
I staden Umba tankar vi och handlar – i affärer med mer vodka än mat. Ville testa den lokala maten men ingen tycks veta om någon restaurang men enligt Garmin-kartan skall det finnas flera stycken men det ända som fanns var förfallna hus med igenspikade fönster – Vi lagade egen mat istället. Vi skumpar fram på den i princip obefintliga vägen norrut går genom stora lerhål, över floder på ruttna broar som är lagade med allt från sandstegar till husdörrar. På de ställen där broarna kollapsat eller saknas vadar vi med vatten upp över huven. Offroadåkarens mecka! Efter många timmars utmanande offroadkörning tappar vi hakorna när vi ser några andra äventyrare som slagit upp sina tält mitt i vägen i tron om att inga andra bilar kommer passera. När vi passerar fastnar en av bilarna i deras presenning och sliter med den. Oops… Vi passerar några öde hus som inte varit bebodda på tiotals år men högar av vodkaflaskor ligger kvar. Lagar pastasås och spelar kort in på småtimmarna vid en älv.
Österut längs Kolahalvöns sydkust 9 Aug
9 Aug.
Efter 20 minuters körning blev det stopp, Daniels instrumentpanel lös som en julgran. Hans generatorbult hade gått av och den laddade inte mer. Efter en provisorisk reparation med buntband fortsatte vi vår resa österut vi till närmaste by. Där träffade vi en snäll rysk som odlade sina egna grönsaker. Efter lite teckenspråk och efter besök i hans kombinerade uthus och dass hittades ett litet tvåtakts elverk och en fullt fungerande borrmaskin. Dock var borrarna så slöa att vi inte lyckades borra ut bulten. Strax upptäckte vi varför, han använde de som dorn när han försökte få ut den brustna bulten. Efter att vi betalat 200 rubel och en burk Carlsberg var bilen lagad och vi var på rull österut igen. Några skumpiga miI senare nådde vi nästa lilla by, i vanlig ordning med mer än hälften av husen obebodda och de resterande i snarlikt skick – Sneda hus i gammalt grått obehandlat trä i olika storlekar, spruckna fönster och trä tak som kompletterats med tjärpappsbitar här och där för att hålla någorlunda tätt. Tiden verkar ha stått stilla de sista femtio åren – om man bortser från husens föråldring… Vi stannar till vid den ända byggnad som har färg, kyrkan. I entrén står en tant med sjal på huvet och sopar. – Hej! Mycket förvånat hälsar vi på henne. Det visar sig att hon har varit i Norge och jobbat inom kyrkan ett halvår och kunde ”snacke lit Norsk”. Vi blev bjudna på kaffe och flera veckor gammal kaka med mjölk som kunde liknas med sur filmjölk. Vi höll god min och uppskattade upplevelsen.
Körde så långt det bara var möjligt och försökte hitta nånstans där vi kunde korsa floden. Efter att ha sett korna simmat med endast horn och mule över utan och fjärde ryssen visat oss det nu berömda rodd-gesten insåg vi att det inte fanns en båt stor nog för en bil. Vi har inte sett en bensinmack på flera dagar och börjar desperat fråga i byarna. Efter att varenda militärförläggning vägrat sälja diesel till oss hade vi nu tagit oss så långt det var möjligt utan att åka helikopter.
Ute på udden mitt ute i ingenstans låg en liten förfallen by, där en stor ryss som var villig att sälja oss en 20 liters dunk med diesel. Han suckade tungt när han förstod att vi ville ha 100 liter eller mer. Ur hans lilla skjul rullade han fram ett rostigt, buckligt oljefat och slängde upp det på en vedkubbe som om det vore en sandlåde hink. För 3000 rubel slangade han upp drygt 100 liter diesel med en trädgårdsslang. Den var så smutsig att silen i tratten satte igen sig ett flertal gånger under tankningen. Vi passade på att fråga om han visste någonstans där det var möjligt att växla pengar. Han försvann då in i sitt hus och kom ut med en pengabunt för att växla in våra dollar och euros.
Körde längst ut på udden och lagade pasta carbonara på den km långa sandstranden. Under vår jakt efter den perfekta bushcampen och fiskestället vadade vi genom dussintalet djupa vattenhål och lekte som barn i leran med bilarna. Nere vi floden kändes det rätt att spendera natten. Lagade en riktig lyxgryta med fläskfilé, gräddsås och oliver, fisken nappade och efter lite kortspel hägrade sängen.
Umba 8 Aug
8 Aug.
Kom in till staden Umba där vi handlade mat, choklad och rysk vodka. Åt på restaurang, brända hamburgare utan sallad, ketchup och andra överflödiga ingredienser. Efter att man har kommit in i Ryssland har man 72 timmar på sig att registrera sig på ett hotell, vilket det egentligen är meningen att man skall tillbringa hela vistelsen. Eftersom vi inte vill tillbringa nätterna på hotell så lyckades vi, efter lite förhandling med teckenspråk betala några tusen rubel få oss in och utregistrerade utan att vi behövde bo på hotellet. Hotellet som för övrigt säkert såg fint ut på 60 talet men nu hade putsen sedan länge spruckit, den tidigare så fina entrén säckat ihop och halva neonskylten trillat ner. Rörde oss österut längs sydkusten av Kolahalvön tills vi blev hungriga och slog läger. Tyvärr regn, men satte en presenning mellan bilarna o grillade revbenspjäll.
Mot Kolahalvön, Ryssland. 5-7 Aug
5 Augusti
Nu åker jag och Robert upp till Kolahalvön, Ryssland med en av expeditionsbilarna för att reka och känna av hur det är att bila i Ryssland.
Vi kommer ha sällskap av Daniel och Jennifer i en Gotländsk Land Cruiser.
Bytte komradio i all hast.Körde upp till Sundsvall. Försökte hjälpa Daniels att få in kartorna på hans GPS utan nån större lycka.
6 Augusti
Körde från Sundsvall norrut. Jagade ny GPS till Daniel. Lyckades kröka ett styrstag i skogen 10 mil innan ryska gränsen. Efter en enkel riktning med winchen stannade ca 10 mil innan Ryska gränsen vid en sjö mitt ute i ingenstans. Laddade upp inför den beryktade ryska gränsen med gott grillat kött och njöt av naturen.
7 Augusti
Ryska gränsen tog tid och de var mycket noggranna med att alla papper skulle vara rätt ifyllt men var mycket modernare än väntat och efter lite importpapper och charader så var vi igenom. Direkt började det riktiga Ryssland, precis som jag hade föreställt mig bilarna, folkets kläder och städerna. Grusvägar utan trafik så när som på några rysktillverkade UAZ bilar och militärfordon. den tre meter breda bron till första staden saknade helt räcken och man fick inte låta höjdskräcken ta över när vi passerade 25 m över floden! Städer med hus direkt hämtade ur en gammal krigsfilm. Tankade diesel från en mack som bestod av en barack, en rysk babushka och några rostiga pumpar från 60 talet på en grusplan. Kunde inte hitta en bättre plats att spendera natten på. Stannade tidigt alldeles nere vid en flod, fiskade och satt o snackade till 3 på natten.
