Archive for November, 2012
28 Nov, Benins kust
Hopp och lek på stranden och en sväng till staden Cotonou för de andra medan jag och Lena drar på bildelsjakt.
Timon har fått ett missljud när man trycker ned kopplingen, på kvällen hjälps vi åt att ta ner lådan för ställa en diagnos. Dags för kopplingsbyte (lamellens centrum glappar och har skapat rejäl obalans som i sin tur gett lite stryk åt stödlager och axel. Det visar sig nu också att växellådsoljan vi fått vid senste bytet hållt mycket låg kvalité, så till råga på allt har den stackars växellådan fått genomlida många hårda mil med en olja som är blaskig som vatten.
Vi kollar på andra växellådor när vi ändå är igång, om vi skulle hitta en super fin så kan vi tänka oss byta, inte annars. Lätt att hitta delar här men de är inte alls lika petiga med skicket som vi, ingen verkar vara i bättre skick än den vi har. Bildelskillen säger sig kunna skaffa en superbra tills imorgon bitti. Okej, han verkar bra och får göra ett försök. To be continued… =P
27 Nov, Cotonou, Benin
Efter att ha stämplat in bilarna blir det omelett till frukost på en charmig liten restaurang. Passar på att fråga var vi kan skaffa trafikförsäkring så vi kör lagligt här.
– Vänta här, säger han medan han hoppar upp på sin moppe. När vi visats runt på den intilliggande dörrfabriken kommer en försäkringskille som tar oss till hans kontor. Det skulle gå bra att betala i Euro och de två männen hjälps åt att knappa in uppgifterna i datorn. Efter en halvtimme får vi ett pris. Sen ska det betalas men då vet de inte valutakursen är (Trots att den är bunden till Euron =). En kille på andra sidan gatan ringer runt åt dem och efter ett tag är det klargjort han sticker iväg för att hämta pengar. När han väl är tillbaka så är det dags att damma av skrivaren som inte tycks varit igång på evigheter och ge en en halvtimmes övertalning att spotta ut försäkringsbevisen.
Efter några timmar har vi fått vårt klistermärke i rutan med nästan rätt datum så vi kan köra vidare till Benins lilla huvudstad Porto Novo för lunch. Kryllar av gamla Peugeot Letar upp ett hotell vid stranden där vi tänkte stanna några dagar.
26 Nov, Nigeria – Benin
Efter de senaste bil-dödarvägarna har en extratank och ett flexrör på ett avgasrör skakat sönder. En kille på moped är snäll och vill oss var man kan köpa bildelar. Fast först kör han bara som om han visste vart vi skulle innan han efter en kvart stannar, frågar oss vart vi vill och lotsar oss ungefär samma väg tillbaka till djungeln av bildelsaffärer. Han är en av få som har hjälm på sig, men han får hålla i den när det går undan så den inte ska blåsa av, han inte har knäppt den. Köper ett nytt avgasrör, byter det och svetsar extra tanken vid en liten svetsverkstad längs gatan under förmiddagen. Sen skullle vi bara köra de sista milen till Benins gräns. En checkpoint som ville se alla möjliga papper och tigga grejer. En till. En var och varann kilometer! Eftersom det har varit en del lurendrejare i egen regi i Nigeria som bland annat lagt ut spikmattor för att försöka kräva pengar så är vi ganska svårstoppade om de inte ser väldigt legitima ut men nu var det verkligen lurigt att veta när vi skulle stanna eller inte men nu är de flesta uniformerade. Efter att ha stannat på 15-20 checkpoints, en del korrupterade men en del bara trevliga och nyfikna och lika många som vi brände förbi. De trevliga gränsvakterna stämplar ut oss och bilarna innan vi rullar förbi den krokiga och rostiga “Benin” skylten. Klockan har blivit mycket och Benins gränsvakter låter oss campa hos dem.
VÅRT BENIN NUMMER: +22966663139 eller +2296663139
25 Nov, Sydvästra Nigeria
Korsar Niger floden. Kört bland extremt mycket tung trafik, har aldrig sett så mycket lastbilar i hela mitt liv. Och detta kors och tvärs som galningar på bland de sämsta huvudvägarna vi sett. Att det inte är en bra kombination och riktiga bil-mördar-väg bevisas av de många olyckorna och havererade lastbilarna längs vägen. Som krydda på moset en del korrupta poliser och annat löst folk som försöker tvinga till sig pengar, något vi så klart inte ger efter för. Hellre stå på sig och låta det ta lite tid än att ge efter och gynna något som bara är dåligt för lokalbefolkningen och kommande turister. Har går var och varannan och tuggar på sockerrör som säljs längs vägarna. Om ni nån gång undrat var Europas Nissan bilar har tagit vägen så är dem här, i princip varenda bil är 80- och 90-tals Nissan.
På bushcampen lyckas vi placera oss vid vad som visar sig vara en genomfartsled för byborna som kommer en efter en förbi med tungt lastade korgar på huvudena. En man kommer med sina tio syskon för att välkomna oss och bjuda in oss till byn, vilket vi vänligt avböjer och stannar i bushens månsken.
24 Nov, Västra Nigeria
Efter att ha väntat 1,5 h vid porten ut från Sharaton har någon lyckats få tag i en kostyklädd herre som har befogenhet att låsa upp grinden och släppa ut oss. Sen blev det diesel jakt. Man kan inte räkna med att alla mackar har drivmedel, här råder det brist men efter några försök blev det bingo. Kör västerut genom delstaten Niger. Asfalt med potthål, stora djupa potthål. Alla bilar, liksom vi, kör kors och tvärs över hela vägbanan för att undvika dem. Då och då är det till och med bättre att köra bredvid vägen.
I dessa regionerna verkar de vara ganska strikt religösa, våra kameror är inte lika uppskattade längre och kvinnorna har bytt ut sina typiskt afrikanska färglada kläder till enfärgade burkor. Svänger av till lite små vägar, passerar några glada djurskötare och bönder innan vi hittar en bra bushcamp. Natti natt!
23 Nov, Abuja, Nigeria
Att man vaknar av minareter har man ju varit med om men idag vaknade vi inte bara av det – De religösa hundarna vi bor med ylade med minareten! När den tystnade tystnade dem också och vi kunde somna om. Spelar tennis och gör oss redo inför äventyret imorgon.
22 Nov, Abuja, Nigeria
Sticker bort till Benins ambassad på morgonen och ansöker om visum. Sen en skön slappar dag!
21 Nov, Östra Nigeria
Jätte mysiga små runda hus med halmtak, vi stannar och snackar med folket. Fem hus som står i ring, ett hus är kök, och de andra sovrum och förråd. De ställer fram bänkar i mitten av gården och hälsar oss välkomna. De visar oss runt och visar sina getter och höns och att de odlar “jam”, bönor och apelsiner.
De frågar flera gånger vad vårt uppdrag är, om vi är utsända av nån regering eller är missionärer. De har aldrig hört talas om turism och tycker vi är lustiga och det verkar underligt att åka runt i olika länder för nöjets skull. Underbara människor!
Vi rullar vidare norrut på asfaltvägen. Nigeria har ju som bekant säkerhetsproblem, olje- och religionrelaterat, framförallt deltat i söder och den norra delen. Därför håller vi oss i de säkrare regionerna i mitten. Var hundrade meter sitter det en skylt med religös anknytning. Förutom både fungerande och nerlaggda bensinmackar måste kyrkor och moskéer vara den vanligaste byggnaden här efter boningshus. Södra delarna av landet är kristet och den norra som vi är på väg till nu är muslimskt. Känns nästan som de tävlar med varandra och det börjar kännas konstigt.
Vi möter helt plötsligt mer kvinnor och barn som går i motsatt riktning. Det brinner där framme – säkert en gräsbrand som vi sett så många. Nej, fan! Det är ett hus som brinner. Folksamlingen ser inte glad ut. Röda machetes. Fler hus brinner! En man ligger i kloaken med ett hagelgevär! Fan, nu kör vi. Jag ser en man med ett gevär som sätter kolven mot axeln för att skjuta tvärss över vägen. Jag stannar, låter han skjuta medans Lena skriker i komradion. – Kör uti helvete! När mannen laddar om kör vi som aldrig förr, tränger oss förbi lastbilarna, bort från den redan övergivna marknaden, ut ur byn så fort som möjligt! Vi kör och kör, passerar mängder av flyende människor. Efter några mil stannar vi och pustar ut, tack och lov klarade vi oss helskinnade.
Livet några byarna bort pågår precis som vanligt och vi börjar känna oss tryggare igen men vi kör ändå för säkerhetsskull raka spår till huvudstaden. Framme i Abuja är det ont om lämpliga boenden för oss, inga turister – inga campingar eller backpacker-ställen. Tro det eller ej, men hotell Sharaton låter oss campa på baksidan i hundgården! Ojojoj, här känner vi oss lite felplacerade, trailer-trash som smyger bakvägen in bland de kostymklädda männen in i restaurangen där vi firar Christians födelsedag. Hipp hipp, hurra innan vi drar oss tillbaka till hundgården!
20 Nov, Kamerun – Nigeria
Nigerias gräns går oväntat smidigt och vi är genom på nån timme för att få ett varmt välkomnande från folk som vinkar och önskar oss en god resa. Och en asfaltväg med hyffsat lite potthål, vilken lyx! Väldigt få fyrhjulsdrivna bilar, inga patrols, inga landcruisers och knappt en 4wd pickuper men däremot förvånande nog en del volvo bilar. Det torkas massa kakaobönor längs vägarna.
Bortsett från några korrupta poliser som gjorde några lönlösta försök att mjölka oss på pengar så har vi bara träffat otroligt härliga och vänliga männsikor. Så fort vi stannar och frågar om vägen eller likande så är alla jätte glada att vi är på besök och är allmänt goa. De tar sig verkligen tid att hjälpa oss, som att visa oss vägen. Lite roliga typiska afrikanska “Nej men hoppsan – Äh, skit samma.” fel hittar vi också, t.ex. skylt i en rondell som står “Keep right” men som pekar åt vänster.
På lunchrestaurangen äter de flesta det sedvanliga vita kletet som hör verkar heta jam med bushmeat eller getkött. Vi lyxar med ris och nötköttgryta med två köttbitar var av högst varierande kvalité.
Det märks att det är det Afrikas folkrikaste land, folk överallt men inne på en liten skumpig grusväg blir det glesare och efter några bybesök får vi till en mysig bushcamp. Kvällens månljus är ovanligt startkt och vi behöver knappt våra lampor.
VÅRT NIGERIA NUMMER +234812 782 6301
19 Nov, Ekok, Kamerun
Efter lite proviantering lämnar vi den sista staden för den beryktade “helvetes vägen” till Nigerias gräns. De första 25 kilometrarna gick riktigt lätt, men sen hade vi hade tur med vädret, inte en regndroppe. Visst det var lerigt och väldigt djupa spår och vägen hade sjunkigt flera meter under marknivå på sina ställen men inte alls så där halt och jävligt som vi upplevt innan. Vi möter förvånande mycket folk längs vägen, det visar sig att det är en massa flyktingar från Niger. Vi forserar det ena lårhålet efter det andra men sen tar det stopp. En bom över vägen. Några män vägrar släppa förbi oss om vi inte betalar för deras arbete med vägunderhållet. Vi såg moppen innan oss betala men misstänker att det inte handlade om de 100 dollar han kräver oss på. Det blir det inget med. Vi säger att vi stannar här då i en vecka om så skall behövas, vilket vi absolut inte kan – börjar det regna ligger vi riktigt illa till. Det samlas mer folk som också vill komma förbi, vi frågar om de betalar. Nej, men du behöver. Den senaste vitingen betalade 30000 cfa. Efter mycket om och men ger han upp och tar våra påstådda sista pengar, 1000cfa (ca 13kr). Frid och fröjd några meter tills vi upptäcker att vägen är nersjunken och kanterna för smala för våra bilar. Vi gräver på kanterna och männsikorna bredvid vägen blir mer och mer irriterade för att de vill komma fram. Detta trotts att vi redan fått skador på skärmarna för att vi tagit i och släpat längs kanternat.
– Gasa! Bara kör, det går att reparera bilarna senare! Tongången blir allt mer aggressiv men vi håller oss lugna och tar det sakta och säkert. När vägen blivit bredar stannar vi för att släppa förbi, vi har haft självaste president konvojen bakom oss! I den ingick även lite FN bilar (Patrols).Lite rolig lerkörning senare kommer vi fram till den första checkpointen innan gränsen. Trevliga killar och vi frågar om vi får sova där.
– Of course, no problem! Vi stannar, snyggar till de ärrade skärmarna och tänker ta oss an gränsen imorgon bitti. De berättar dessutom att vägen varit helt avstängd en längre tid och öppnade först igår. Vilken tur!
18 Nov, Kamerun
Kör längre upp i bergen, slingar oss upp till ett grönt men öppnare landskap på nästan 2000m innan det, efter lunch, bär av nedför igen. Kineserna är minsann här och bygger vägar också, och i vanlig ordning har det börjat rasa innan de ens hunnit bygga klart. Ner till nästan havsnivå med allt tätare regnskog där vi lyckas hitta en liten glänta att slå läger i. Spelar spel och har det skönt tills ett åskoväder kommer med dunder och brak, lagom till läggdags att somna till. Hoppas det blir kort, vi behöver ha vädergudarna med oss nu. Imorgon kör vi mot den ökända sträckan Eyomojok – Ekok som är den enda vägen till den Nigeriska gränsen. Är ni nyfikna vad som komma skall, gå in på youtube och sök på “Mudbath in cameroon” så får ni en försmak…
17 Nov, Västra Kamerun
Kör norrut bort från kusten och upp i bergen. Det går uppför, uppför. Jätte fina gröna kullar – här vill vi bo! Vi tar en liten väg som går ända upp på toppen av ett berg. Där, på 1450 är en platå där vi slår läger. Kvinnan som bor bredvid blir väldigt förvånad av vårt besök men tycker det är roligt och låter oss så klart stå här. Möter några mycket förvånade människor som välkomnar oss på kvällspromenaden. Härlig utsikt från middagsbordet! =)
16 Nov, Limbe, Kamerun
En lugn dag. Vi gör lite bokföring medans de andra åker på en båttur till öarna utanför.
15 Nov, Limbe, Kamerun
Amanda ger sig av tidigt på morgonen för att bestiga Mount Kamerun. Vi andra tittar på gorillor, schimpanser och mandriller som farit illa som de tar hand om i ett hjälpprojekt.
Fascinerande djur och kul att se dem då vi ändå har vistats i deras hemtrakter ett bra tag. En gorilla skruvar på vattenkranen för att dricka, en annan har en petflaska att dricka ur. Vi hade hört att det inte var som ett zoo och hade det bra, men det vete fan. Ser tyvärr inte att de är lyckliga bakom gallerna. Några små apor har tagit sig utanför men flyr ändå inte utanför området, men en gorilla kastar stora stenar på elstängslet och en tittar förtvivlat upp på muren. -Hur ska jag lyckas ta mig över? En annan gammal ser förskräckligt uttråkad ut, som om han bara gett upp. Synd att de inte får leva sina liv i det fria men ändå bra att det finns folk som tar hand om dem om det nu inte går.
Tillbaka till hotellet och poolen! Plums! Och givetvis lyckas maratonlöperskan Amanda bestiga och springa ner för det 4095 meter höga berget!
14 Nov, Kamerun
Brödet möglar på en till två dagar här i fukten och idag var en sån dag. Frukosten smakar extra gott när vi anländer hungriga till dagens första by som har bröd. Kikar på ett vattenfall som går rakt ut i havet, fint! Tyvärr försöker några män tvinga till sig ca 200 SEK för parkeringen, vilket dom inte lyckas med.
När vi kommer ut på asfaltsvägen och kommer över 70km/h märks ett herre-jösses slag i ratten som orsakas av obalans i de leriga hjulen. Vi stannar till utanför ett hus vid en vattenpump och rengör dem. Kvinnorna som bor där hjälper till, trevligt folk!
I Kameruns största stad vräker vi i oss ett efterlängtat skrovmål. Trafiken är koatisk,
13 Nov. Ebodje, Kamerun
Med paradisstranden i backspegeln går färden ut till huvudvägen tämligen smärtfritt eftersom vi redan röjt vägen igår. Men på huvudvägen norrut blev det snart andra bullar.
Lerigt, ännu lerigare och ja, in i helvete lerigt och halt. En 500 meter lång raksträcka ser ut som ett lerbad med nedkörda djupa spår. Tar man fart så glider man dit vägen lutar och kör man för långsamt är det lättare att köra fast. Byborna samlar sig snart och försöker hjälpa oss. När vi står som bäst och skyfflar igen stora hjulspår och försöker komma loss efter en fastkörning kommer det fem stora timmerbilar. De har bra framkomlighet och dundrar på utan att bry sig om nåt går sönder, det viktiga är bara att de tar sig genom surhålet. De drar loss oss, bra men mest för att komma förbi själva. Sen är det lika djupa spår igen. Vi börjar om och gör ett bättre förarbete och yeay! Vi tar oss galant genom! Nöjda rullar vi vidare. 1 km. Sen är det nästa lerhål. Ser lättare ut men en bil sitter fast i mitten och blockerar. Vi hjälper den upp och kör vidare till byn Eboje, där det skall finnas en massa havssköldpaddor som lägger ägg på stranden så här års.
Härlig strand, tar det lugnt och badar. Några killar som driver ett sköldpaddsprojekt här skall leta upp några när tidvattnet går ner ikväll och sen hämta oss. Hittade inga men det blev en riktigt skön eftermiddag vid stranden i alla fall. Natti!
12 Nov, Sydvästra Kamerun
Vi kör till Equatorial Guineas gränsstad Campo innan den leriga vägen leder oss norrut längs kusten. Grönt och fint men den tjocka regnskogen gör också att vi inte kan ta oss ner den ynka kilometern eller två till stranden. Till slut kommer det en traktorstig åt rätt håll. Vi får röja väg och vada genom lerhål och har bara 300 meter kvar när den vänder norrut. Vi kämpar på i en timme till. Strax innan vi var på väg att ge upp ser vi några människor. De håller på att röja med machetes de också och mäter inför ett framtida vägbygge. De hjälper oss och hugger av träden minst 5 gånger så fort som vi, känns som de har betydligt bättre teknik med macheten!
Voala! Där har vi det! Vår egen strand, känslan är obeskrivlig när vi springer ner i det varma vattnet, för ivriga att ens ta på oss badkläderna. Inte en människa så långt ögat når, en paradisstrand helt för oss själva! Wow, wow, wow! Efter lunchen bestämmer vi att vi stannar här i natt. Tar en lång strand promenad som blir till rena vattengympan pga tidvattnet. Äter middag i solnedgången, härligt!
11 Nov, Campo Reserve, Kamerun
Vi tar oss ut på en grusvägen och stannar vid en bäck och tvättar oss och äter frukost. Vägarna är sliriga och vi får bitvis användning för både fyrhjulsdrift och diffspärrar. Vi kommer fram till en liten by lagom till lunch. Några små restaurnger finns allt och killen som sitter och gnager på en liten skalle säger att de har väldigt god bushmeat (råtta m.m, se bild). Känns inte jätte lockande utan vi tar omelette istället. Halva byn tycks angagera sig, jätte snälla och visar oss toalett, springer runt och köper ingredienser från höger och vänster. Mätta och belåtna rullar vi in i Campo nationalpark, där det bland annat skall finnas gorillor, elefanter och bufflar men den täta regnskogen ger tyvärr ett effektivt insynsskydd. Vi får klara instruktioner om att vi inte får sova i parken men i en checkpoint mitt i parken låter skogvaktarna oss ändå sova där, mitt i parken. Vi blir visade till en större bäck där man kunde bada. Efter en långpromenad hoppar vi i. Åh, va skönt! Och naturen runt ikring ser ut som en filmkuliss. Vilket paradis! =)
Självlysande små insekter i gräset blinkar som en julgransbelysning när solen gått ner.
10 Nov, Gabon – Kamerun
De drygt tio milen till gränsen går lekande lätt på asfaltsvägen. Vi frågar efter tullen då vi vill veta att vi kan stämpla ur bilarna innan oss själva. Det visade sig dock att vi redan passerat tullen för några kilometer sedan. Inga problem, kör dit, stämplar ur bilarna och tillbaka till gränsen. Då säger han att immigrationen somskall stämpla ut oss ligger 3 mil tillbaka i staden Bitam. Efter att ha frågat runt hittar vi till slut immigrationen som stämplar ur oss, sen tillbaka. Tredje gången gilt, vi var nu ute ur Gabon.
Vi rullar över bron som utgör gränsen och några av oss byter pass. Eftersom en sån här resa kräver för många visum för att kunna få i ett pass så har vi fem som åkt både etapp 5 och 6 flera pass. Eftersom de kan vara grininga att det inte finns någon utstämpel från förra landet, i detta fallet Gabon så lämnar vi fram de bytta passen underst i passhögen till Kameruns immigration i hopp om att de skall kolla slarvigare efter några. De som inte bytt pass går så klart bra. Ett utan stämpel slinker igenom. Två. Nej, hon tar upp det igen och fullkomligt skriker rakt ut som om hon upptäckt ett mord. – Det finns ingen utstämpel från Gabon! Det här tänker jag inte stämpla, säger hon samtidigt som hon reser sig och går. En annan man som tycks vara deras chef kan engelska vilket underlättar rejält. Han är betydligt lugnare och efter att vi förklarat, visat rutten på vår stora resa och visat de gamla passen beodrar han en kille att ändå ge oss stämplar i de nya passen. Skönt!
Och resten av procedurerna går som smort och vi är snart på rull mot närmaste by. Efter en god lunch tar vi sikte på de lite mindre vägarna som om några dagar förhoppningsvis skall ta oss till regioner där det skall finnas pygméer.
Vi tar in på en liten lerig traktorstig för att hitta en mysig bushcamp. Det blir lerigare och innan vi visste ordet av öppnade sig himlen och ett oväder var över oss. – Vi kör upp till grusvägen på krönet för säkerhets skull. Det blir halare och halare och mer och mer vatten för varje minut. Första bilen kommer upp från leran, andra om än med lite besvär. Sista bilen blir kvar och glider åt fel håll, ner i leran. Åskan blir ihärdigare och när Lena håller i winshen smäller det till! Lena får en elchock av blixtnedslaget! Som tur var går det bra så när som en öm arm några timmar. Puh!
Efter lite vinchning och en gemensam ansträngning av alla genomblöta expeditionsmedlemar var Pumba, stax efter solnedgången, på säker mark igen och vi slår läger.
VÅRT KAMERUN NUMMER: +23772997195
9 Nov, Norra Gabon
Kineserna har kommit hit också och är i full gång med vägarbetet, en lång slät grusväg omväxlad av lervälling och nån stump asfalt tar oss ut till huvudvägen norrut mot Kamerun.
Stannar till i en by och frågar efter en restaurang och blir dirigerade till ett litet hotell. De hade ingen mat utan vi går till en annan restaurang lite längre bort. När vi kommer tillbaka för att åka vidare smäller de igen porten och ställer sig för. – Här kommer ni inte ut om ni inte betalar! En kille springer raskt iväg iväg för att köpa fler hänglås till porten. 18000 cfa (ca 250kr) vill de ha. När vi vägrar betala ringer hotellägaren polisen som kommer “för att reda upp det” – vilket innebar att bara höra hotellägarens version, kräva oss på pengar och förmodligen vilja ha en del av kakan. Efter en allt hetskare diskution och hot om att ringa viktigpettrar ger de efter och dealen blir att vi köper med oss 2st läsk i baren. Nöjda över att den arga hotellägeren, med tanke på att han behövt köpa hänglås och öl till poliserna, med största sannorlikhet gått back på att försöka utpressa oss kör vi ut genom grinadarna och drar vidare norrut.
Några timmar senare sticker vi in på en vildvuxen traktorstig och bushcampar vid ett gammalt gummiplantage. Vi lagar god mat och spelar frågesport innan vi kryper till kojs.
