Archive for October, 2012
26 – 29 Okt, Paus i Libreville, Gabon
Etapp 5 är nu slut. Vi städar bilarna, äter gott och tar det lugnt. Letar bildelar att ha med oss på nästa etapp men helgdagar gör att det mesta är stängt. Nu är det dags att ta farväl av fem av expeditionens deltagare som under denna stillstående veckan i Libreville, en och en droppar av och ersätts av nya. Snyft, har varit jätte kul att resa med er och ni kommer vara saknade!
På lördag den 3 november startar etapp 6 till Ghana och därmed nya äventyr! På återseende!
25 Okt. Libreville Gabon
På vägen till etappens slutmål, Libreville, passerar vi ekvatorn. I Östafrika, där det är betydligt mer turistanpassat har de souvenirbutiker där de gjorde virvel-testet för oss. Inget sånt finns här, inte ens en skylt men när GPS:en visar 00 testar vi själva. Vatten i en bunke med hål mitt under. Ett grässtrå på ytan skall snurra moturs på södra halvklotet och medurs på norra är det tänkt. Efter många test konstaterar vi att resultatet inte är konsekvent. Gör vi kanske fel eller har de på östsidan fejkat det för oss?
I Libreville är vi redan inställda på att det kommer bli svårt att hitta vettigt boende. Då vi skall bo där länge i pausen mellan etapperna har vi krav och det är mycket dåligt utbud. Inga backpackers eller campare gör att det heller inte finns nån marknad för vårt önskvärda boende. Vi får lön för mödan, efter en lång dag hittar vi ett hotell som har säker parkering för bilarna, möjlighet att fälla upp och torka tälten under tak och dessutom låter oss välja mellan rum med Ac eller att sova i tälten.
Hemma tar man god mat, dusch och behaglig temperatur för givet – nu efter några veckor i regnskogens bush har vi verkligen lärt oss uppskatta det! =D Underbart med en riktig dusch, har glömt när det var sist men en till två veckors skit ska bort. Att äta god mat på på restaurangen bredvid och sen sova en natt utan att vara genomsvettig – herrejävlar vad gött!
24 Okt, Lambarene, Gabon
Några tar en båttur ut på floden i reservatet. Vi andra tvättar bilarna och tar det lugnt.
Under tiden vi har varit här i Lambarene har också Gabons president varit i byn. Flera gånger idag stoppade polis och militär trafiken när president konvojen gled förbi. Sympatisk snubbe det där som också åker Nissan Patrol, fast en aldeles ny förstås.
Åt god mat tillagad på elden, mysigt.
23 Okt. Gabon
På morgonen åker vi ner till sjukhuset där vår båttur skulle utgå ifrån. Regnet bara öser ner, i natt har det kommit 70mm och efter någon minuts båttur söker vi regnskydd i hopp om att det skall avta. Det gör det inte så vi avbryter i hopp om att det skall vara bättre väder imorgon. Istället drar vi till en restaurang och testar krokodil, gasell och antilop. Har det gott vid lägerelden på kvällen.
22 Okt. Gabon
Oj, va fina vägar det var i Gabon, det var länge sen våra däck fick rulla på asfalt. Nästan ingen trafik alls men en rondell i varje by vi passerar. Rondell-hundar verkar vara helt ute – här har de livs levande rondell-getter som ligger och tuggar gräs istället. Framme i Lambarene kikar vi på det berömda sjukhuset som Albert Schweitzer startade här i början av 1900 talet. Fortfarande verksamt och med ett museum. De har lite båtar liggandes i floden, vi passar på att fråga om det är någon som kunde ta oss på en tur längs floden. I morgon skall det komma en man hit och ta med oss.
Sen är det boende som gäller. Vi börjar vårt sökande vid nån form av religös skola kombinerat med kloster. Eftersom det är lite si sådär med språket gör vi som vi brukar, visar en karta med vår rutt på och en bild från en bushcamp för att visa hur vi brukar bo. De har ingen plats över men en man som är där för att hämta sitt barn från skolan hjälper oss. – Följ efter mig, säger han och hoppar in i sin bil.
Det visar sig att han är parkvaktare i det närliggande naturreservatet. Han visar vår bil och frågar sina chefer som skickar oss till högsta chefen i huset bredvid. Efter att ha skakat hand med alla i byggnaden får vi tala med chefen som skriver upp alla namn innan han skickar oss vidare till en ännu pampigare byggnad. Vi vet fortfarande inte riktigt vad som hända skall pga språkförbistringarna. Efter ett möte med stadens polischef blir vi inbjudna till självaste borgmästaren som hälsar och välkomna och säger sig ska ta hand om oss och ordna en bra plats till oss. Vi följer efter skogsvaktaren igen ut ur stan upp på ett berg. Vi inser nu att han har kollat på bilden från bushcampen och ville ge erbjuda oss nåt liknande. Vi blir visade till en bra, plan plätt att campa på med utsikt över staden och floden. En man dyker upp som fått uppgiften att hålla vakt åt oss som vi vänligt avböjer. Det blev inte vad vi trodde men väldigt bra ändå, inte varje dag en borgmästare hjälper oss hitta bushcamp!
21 Okt, Södra Gabon
När vi ändå har mek-ångan uppe och tillgång till smörjgrop tar vi och byter en tätning i framaxeln på Timon och byter oljor på bilarna. Efter ris och kyckling på en liten resturag drar vi vidare norrut. Här växer orkidéerna vilda. Bushcamp bland gröna fluffiga kullar och svampliknande termitstackar.
20 Okt. Kongo – Gabon
Vägen blir bättre och vi tar oss med enkelhet genom de sista lerhålen till Gabons gräns. Lugn och avslappad gräns. Döm av vår förvåning när vi ser en stor plansch på Göta Kanal hos immigrationskillen på Kongo sidan! Han visste att det var Sverige men hade aldrig varit där utan köpt den av någon. Efter nån timme hade de olika stationerna immigration, polis och militär skrivit av alla önskade uppgifter från passen och vi kunde rulla in i Gabon. Där hade de ingen immigration vid gränsen utan vi fick bara tillfälliga stämplar tills vi letade upp immigrationen i nästa by några mil bort. Det var stängt men en kille visste var chefen bodde så vi åkte dit och hämtade honom. Han hängde med och stämplade glatt våra pass.
Vår bil hade börjat brumma från bakaxeln när vi motorbromsar. Efter en koll upptäcker vi att ingående kardanfläns glappar rejält. Misstänker lagerhaveri och vi stannar vid ett guesthouse och river ner bakaxeln. I onödan visar det sig snart då det bara var muttern som håller flänsen som skakat loss. Ihop med allting igen och hoppas att lagret överlevt misshandeln med fel lagerspel som varit pga muttern. Låter fint nu i alla fall. =)
VÅRT GABON NUMMER: +2414795416
19 Okt, Kongo Brazzaville
Utanför bilen är det lervälling. I kastrullen på huven ligger det 30 mm vatten som kommit under natten. Den sista halva baguetten som inte är möglig intas som frukost.
Vi glider runt som i en tvålkopp i den otroligt hala leran, även på plan väg. – Vi gled av vägen på tvären och sitter fast, ropar Timon på komradion. Samtidigt ser vi i backspegeln den andra bilen, Simba också glida av. Det är så halt att man nästan druttar på örat och vi kan putta bilarna i sidled. Genom att alla hjälper till att dra i den fastkrokade bogserlinan eller putta så kommer vi till slut loss. Det visar sig att dessa två timmarna bara var början…
Uppförsbackarna går ganska bra, bara vi lyckas hålla kursen men nerför är det värre. När vi knappt kan stå stilla på en väg som lutar lite i sidled, hur ska vi då kunna ta oss nerför alla backarna utan att få sladd och riskera en katastrof? Vi kör ner bilarna en och en nerför varje i gångtakt med bogserlina kopplad efter med hela gänget som mänskliga ankare.
Det kommer bli en lång dag inser vi, 5-10 mil på denna leriga som vi inte ens vet om det är rätt väg när bränslemätaren börjar närma sig rött. Alla är dyngsura och de flesta ger upp regnkläderna och skorna med fler centimeter lera på för att istället springa runt barfota i underkläder.
Efter dagens bravader att ha röjt vägen från nerfallna träd, fått rutin på att leda ner bilarna för backarna, kört fast på alla möjliga sätt känner vi oss väldigt nöjda. Att ha lyckats ta oss fram de, om än få milen gör oss väl värda regnuppehållet alldeles lagom till dagens bushcamp. Bortsett från ett stjärnklart hål rakt ovanför oss omringar regnskogen oss helt. En och annan eldfluga flyger förbi stjärnvyn. Här lyser de starkare än vi nånsin sett.
18 Okt, Kongo Brazzaville
Vi fortsätter på den lilla vägen i riktning mot Gabons gräns. Inga bilspår alls. Är det ett litet träd mitt i vägen?! Nej! Panikbroms. Det var en vänlig själ som markerat att vägen rasat. Det saknades 2 meter och en stor stock låg och pyrde, troligtvis en bro som brunnit ner. Vi fick gräva och rensar sly så vi kunde köra runt. En timme senare var det samma sak igen men vi tar oss förbi även den.
Vi kör norrut, ut fel håll. Vi vill västerut till vägen där gränsposteringen till Gabon finns men har inte kommit ett endaste dugg närmare sen igår. 5-10 mil från närmsta väg som är utmärkt på nån pappers- eller GPS-karta. Inte en människa att fråga om vägen.
I ett av våra försök att ta oss västerut kommer vi in till en övergiven avverkningsby. Spöklikt, som taget ur en film, stommar av hus som blivit länsade, resterna av en marknadsplats, annans och tomatodlingar och en massa kinesiska konservburkar. Vi kikar runt och bestämmer oss för att slå läger tidigt här.
I sällskap av alla regnskogsljud lagar vi mat över öppen eld och den avslagna varma ölen smakar förvånansvärt bra. När åskan börjar närma sig drar vi upp våra presenningar över ett marknadsstånd som regnskydd. Skyfallet blir en välkommen dusch med nästan lite bastulik torkning vid elden efteråt. Grodor, insekter och fåglarna höjer volymen på musiken till rekordnivåer för att överrösta regnet. Rena och fräsha kryper vi till kojs. Inte alls dumt! =) Hoppas regnet slutar tills imorgon så vi kan ta oss fram…
17 Okt, Kongo Brazzaville
Vi låter bilarna stå kvar vid nattens bushcamp och ägnar förmiddagen att vandra runt i regnskogen. Kongos regnskog bjuder på nästan olidligt fuktig men väldigt frisk luft. Vi går på huk, hoppa över nedfallna träd eller trassla sig förbi lianer och klätterväxter bland de fascinerande ljuden och den allt tätare vegetationen. Spelar Rappar-Kalja och eldar skräp i brist på fungerande sophantering innan vi lagar lunch och drar vidare. På vägen som vi inte vet om vi kommer komma fram på och inte ens finns på våra annars så detaljerade GPS kartor. Det vore inte fel att ta ett dopp i floderna vi passerar med vi förblir hellre svettiga än blir krokodilmat.
Vi stannar i en by för att köpa vatten och mat. Det slutar med att vi stannar där över natten. I den lokala charmiga restaurangen har de kött och fufu. När de visar köttet, vad vi tror är torkade små getter på ett spjut så frågar vi om kyckling. Jodå, han skall bara slakta dem och laga till dem först. Vi går en runda och kommer tillbaka efter en dryg timme och serveras då välsmakande kyckling och ris. När solen går ner går volymen upp på barernas spruckna högtalare.
16 Okt, Kongo Brazzaville
Vi fortsätter längs huvudvägen, som är som en svensk grusväg, några mil tills vi svänger av inåt landet, lockade av vad som enligt papperskartan anges som dense rainforest. Vi passerar ett ”Fauna Reserva som består av massa gröna mjuka kullar.
Lagom till lunch kommer vi in i en liten by. Jag frågar efter en restaurang eller nånstans att köpa mat.
– Det finns inget förberett. Kan hon laga mat? frågar mannen och pekar på Lena. – Oui! (Ja). Halva byn involverar sig och hjälper oss. Mannen tar med oss till ett hus där den lokala skräddaren håller till. Han säljer tydligen ägg också. Några stora, förmodade ankägg och några små kompletteras med lök och bröd från andra ställen. Han hämtar bänkar åt oss till sin eldstad, lägger ihop den brinnande veden som strax tog eld. Där gör vi en gemensam insats och gör omelett med bröd. Till skillnad från Kongo Kinshasa så vill folket jätte gärna bli fotograferade här i Konga Brazzaville, alltid roligt att få visa dem korten.
Efter några andra trevliga möten i andra byar med möbeltillverkare och krokodilförsäljare svänger vi av till en ännu mindre väg som inte finns med på GPS kartorna. Där stannar vi och hikar runt i regnskogen. Riktigt tät vegetation, vi får röja väg med kniv och påk i brist på machetes för att kunna ta oss fram. Lite lianklättrande senare så skall vi ta oss tillbaka. Men va fan. Var kom vi nu ifrån? Det var lite lurigare än man kunde tro att hitta tillbaka till bilarna men det gick efter några försök.
För en gång skull uppskattar vi att det var en plätt där det inte var regnskog, vi kör in i det meterhöga gräset och går hand i hand runt för att trampa ner en plätt som blir vår campingplats för natten. Lite små-grodorna-hopp ger ytan en sista touch. Under middagen ser vi blixtar, kommer regnet snart mån tro?
15 Okt, Södra Kongo
På morgonkontrollen upptäckte vi en läckande stötdämpare så på morgonen ägnade vi några timmar att jaga rätt på nya och byta. Efter att ha intagit lunch på ett lokalt hak där dyraste rätten kostade 12,50kr for vi österut på en förvånansvärt fin och nyasfalterad väg.
Fin utsikt över regnskogen som tyvärr, av de mötande kinesiska timmerbilarna att döma, krymper. En gissning är väl att kineserna lagt vantarna på resurserna, på samma vis som Angola bytt olja med dem mot att de bygger vägar. Kanske är det regnskogen som fått betala priset för den fina vägen vi kör på nu?
När asfalten återigen tagit slut är det dags för bushcamp. Natti! =)
13-14 Okt, Point-Noire, Kongo Brazzaville
Riktigt trevlig och avslappad stad det här. Mycket trevliga människor som släpper det de håller på med för att hjälpa vilsna svenskar som behöver bilförsäkring, mobilt internet m.m. Trivs så bra att vi tar en extra dag här. God mat på mysiga restauranger och på lördagskvällen testar vi utelivet. Vi trivs så bra att vi tar en dag mer här än vad vi först hade tänkt. Men imorgon bär det av ut i djungeln igen! =)
12 Okt, Cabinda till Point-Noire, Kongo Barzzaville
Eftersom Cabinda bara är några mil långt blir det en till gräns idag, in till Kongo Brazzaville. Ut ur Angola tog några timmar för att de till en början inte trodde våra visum var giltiga, hade aldrig sett multi-entry visa. In till Kongo gick däremot rekordsnabbt och utan minsta antydan till korruption. Kör till landets näst största stad, Point-Noire där vi tänkte stanna två nätter för att kika runt, uträtta lite ärenden och göra lite planering.
VÅRT TELEFONNUMMER I KONGO: +24253248477
11 Okt, Kongo Kinshasa till Cabinda
Den lilla vägen blir allt mindre, det syns inte längre några bilspår alls och vi får motstånd av djupa fåror, lerhål och vi gör etappens första vad med bilarna. Vi håller ungefär samma takt som en man som leder sin cykel, i lerhålen går han förbi och sen kör vi om honom, gång på gång.
När vi stannar i en bambuskog för att kika på detta coola jättegräs kommer det folk från en by som vi inte ens sett och är nyfikna på oss. En kille har en hemmagjord gitarr som ger ifrrån sig förvånansvärt bra ljud för att varea byggd med så enkla medel. Axel testar den och drar av en låt. En kille kommer för att visa sin mink-unge (eller var det nu var), en man visar stolt upp sin musköt. Vi tar adressen till byn och hoppas kunna skicka bilder till dem. På vägen till cabindas gräns passerar vi även några oljeriggar.
Gränsen tar sin tid och trotts att de till en början säger att det inte ens finns multentry visa til Angola och att de inte kände igen tullpapperna som tulltjänstemännen i södra Angola utfärdat så kommer vi in utan större problem. I staden Cabinda får vi sova på ett, vad vi tror, är ett missionshem alldeles gratis och vår taxichaufför hittar en pizzeria åt oss. En riktigt god avslutning på en riktigt kul och händelserik dag!
10 Okt, Kongo Kinshasa
På förmiddagen strosar vi runt i Matadi, den Mitsubishi tätaste staden jag varit i, säkert 95% av alla 2wd bilar är Mitsubishi Lancer. Folk är jätte glada när de ser oss och vi känner oss verkligen välkomna när vi går förbi folk på gatan. -Welcome! -Glad to see you here!
Vi hade tre alternativ att korsa gränsen till Kongo Brazzaville, vi valde kustvägen genom Angolas lilla enklav, Cabina. Lite oväntat är vägen fin men vi har knappt hunnit höja däcktrycket innan potthålen börjar komma och 10 mil senare är vi nere i mopedfart. En stad vi passerar är så gott som alla bushtaxis 80-tals VW bussar, vilka normalt ör väldigt ovanliga i Afrika, intressant att en enskild stad kan skilja så mycket.
De säljer döda apor och råttor, grillade eller färska, med päls och allt längs vägen. Efter att ha avböjt den lokala maten som mestadels innebar grillad råtta och fufu råkar vi beställa jätte bagetter med omelette till lunch som även räckte till middag för 12 kr.
Vi väljer en liten traktorstig för att ta oss vidare som bjöd på rolig offroad-körning. Bushcampar i en glänta i jungeln. Kort efter vi stannat kommer det en själa glad kille för att hälsa på oss. Han jobbade i dungen bakom med att göra kol och vi fick självklart stanna här i natt. Sjunger för Anna men det blev ingen jordgubbstårta…
P.S. Pga av väldigt dåligt nät har vi inte haft möjlighet att svara på kommentarerna nu. D.S.
På förmiddagen strosar vi runt i Matadi, den Mitsubishi tätaste staden jag varit i, säkert 95% av alla 2wd bilar är Mitsubishi Lancer. Folk är jätte glada när de ser oss och vi känner oss verkligen välkomna när vi går förbi folk på gatan. -Welcome! -Glad to see you here!
Vi hade tre alternativ att korsa gränsen till Kongo Brazzaville, vi valde kustvägen genom Angolas lilla enklav, Cabina. Lite oväntat är vägen fin men vi har knappt hunnit höja däcktrycket innan potthålen börjar komma och 10 mil senare är vi nere i mopedfart. En stad vi passerar är så gott som alla bushtaxis 80-tals VW bussar, vilka normalt ör völdigt ovanliga i Afrika, intressant att en enskild stad kan skilja så mycket. Vi råkar beställa jätte bagetter med omelette till lunch som även räckte till middag för 12 kr. Vi väljer en liten traktorstig för att ta oss vidare som bjöd på rolig offroad-körning. Bushcampar i en glänta i jungeln. Kort efter vi stannat kommer det en själa glad kille för att hälsa på oss. Han jobbade i dungen bakom med att göra kol och vi fick självklart stanna här i natt. Sjunger för Anna men det blev ingen jordgubbstårta…
9 Okt, Kongo Kinshasa
Några mil efter frukost kommer vi fram till Kongo Kinshasas (DRC) gräns. Det verkar lite osäkra vilket resulterar i diverse konsulterande med deras chefer via telefon men våra visum accepteras och vi blir utstämplade ur Angola. Efter sedvanlig ifyllning av diverse loggböcker vill de ha kopia på visumen. Jag och en immigrationsofficer tar en av våra bilar ner till byn som vi nyss passerat. Lite oväntat vill han in på en lite pub. Killen i baren rotar under diverse bråte och under ett skynke dammar han av en gammal kopiator. Elverket startas och bland öronbedövande musik startas kopieringen. Ytterligare några timmar senare hade ungefär samma procedur genomförts med Kongos gränspersonal och vi var redo att rulla in till Matadi.
Folk klär sig mer färgglatt och vi gillar vad vi ser, en lugn småstad med glada människor i sann Afrika anda. Två penga-kåta hotellägarinnor gjorde dock att logi-letandet inte gick riktigt lika bra. Vi fick inget besked om hur vida vi fick campa där eller inte och efter att ha beställt maten, de varit och handlat den och sen, tre timmar senare velat ha alldeles för mycket betalt så åkte vi därifrån. Men slutet gott, allting gott. Vi hittade ett mycket trevligare ställe och begav oss ut på stan för en kall läsk och träffade en trevlig kille som visade oss runt tills John Blund tog överhand.
8 Okt, Norra Angola
Försöker förgäves hitta en mack som har diesel i första fiskebyn vi passerar på morgonen. Dock inga problem ändå tack vare stora tankar på bilarna. Nere på stranden är fiskarna i fullgång att sjösätta sina båtar medan vi köper friterat bröd och kycklingbaugette av en tant som värkade göra lunchlådor till fiskarna.
Grusvägarna går inte längre att mötas på och har djupa fåror sen förra regnperioden. I nästa by finns det diesel. Den sandfärgade dieseln ligger helt öppen i en container som de skopar med hink och häller i tratten. Nja, så kul är det inte att byta bränslefilter, vi väntar och hoppas på ett bättre tillfälle. Vegitationen blir allt tätare och tropisk vilket gör det svårt att svänga av och leta bushcamp. Det har dessutom blivit ganska stor militär närvaro här uppe. Vi svänger av till en stig i hopp om att hitta nåt okej ställe. Medans vi funderar kommer det fyra militärer med k-pistar. De hade inte bara vägarna förbi, de var ute efter oss. Ganska snart stod det klart att vi var i en militärzon eller skyddsområde. De gillade dessutom inte hur tullen hade fyllt i importpapperna till våra bilar vid ankomsten till Angola, han hade ganska kladdigt skrivit så det kunde misstolkas att vi hadse vapen med oss. Eller det var i alla fall vad militärerna påstod. Efter lite om och men kom deras befäl som var lite vettigare och vi kunde skaka hand och åka vidare. Vidare utan bra sovmöjligheter…
Tills vi hittade en liftare som sa sig kunna visa oss ett ställe. Vi fick stå mitt inne i byn. Stor uppståndelse bland framförallt barnen till en början. Sen startades elverket och när musiken började vråla ur högtalarna blev det dans utanför den lilla baren som bara bestod av en öl-kyl. Det kändes som vi var största attraktionen och vi drog till oss en gedigen folksamling nyfikna och vänliga människor. Freds “disco-skräck” verkar ha släppt helt nu!
7 Okt, Norra Angola
När bilarna blivit fulltankade på en av få öppna mackar drar vi norrut. Utanför stadskärnan är det mycket skräpigt längs gatorna och husen mestadels fallfärdiga betonghus eller plåtskjul. Förvånande nog står det ofta förhållandevis dyra bilar i 30 – 50 000kr klassen parkerade utanför.
Vägen är bra de första 7 milen men sen kommer potthålen allt oftare och nån mil senare är det gropig grusväg med några få asfaltklumpar som sticker upp här och där. Det sista 35 milen lär ta en stund… Stannar i en liten fiskeby, köper bananer och kikar på båtarna, männen som rensar fisknätet och kvinnorna som torkar fisken. Barnen är lite rädda för oss, vi ser väl lite annorlunda ut kan jag tro. =) En tidig bushcamp med storkok av ingredienserna vi precis hittat. Axel bidrar till den goda stämningen i solnedgången med sitt munspel.
6 Okt, Angola, Luanda
Stannar kvar i Luanda, tar det lugnt och bunkrar mat inför resan mot Kongo Kinshasa.
Vi hör mer och mer skrik och tjoandes, lät som en fotbolls match som kom allt närmrre. Det var en protest march mot gatuvåldet.
Eftersom det är mycket kineser som jobbar här med infrastruktur m.m. så fanns det en Kina restaurang som vi lyxade med på kvällen.